The Copenhagen Accord - Full text

Draft decision -/CP.15
Proposal by the President
Copenhagen Accord

The Heads of State, Heads of Government, Ministers, and other heads of delegation present at the United Nations Climate Change Conference 2009 in Copenhagen,

In pursuit of the ultimate objective of the Convention as stated in its Article 2,
Being guided by the principles and provisions of the Convention,
Noting the results of work done by the two Ad hoc Working Groups,
Endorsing decision x/CP.15 on the Ad hoc Working Group on Long-term Cooperative Action
and decision x/CMP.5 that requests the Ad hoc Working Group on Further Commitments of Annex I Parties under the Kyoto Protocol to continue its work,

Have agreed on this Copenhagen Accord which is operational immediately.

1. We underline that climate change is one of the greatest challenges of our time. We emphasise our strong political will to urgently combat climate change in accordance with the principle of common but differentiated responsibilities and respective capabilities. To achieve the ultimate objective of the Convention to stabilize greenhouse gas concentration in the atmosphere at a level that would prevent dangerous anthropogenic interference with the climate system, we shall, recognizing the scientific view that the increase in global temperature should be below 2 degrees Celsius, on the basis of equity and in the context of sustainable development, enhance our long-term cooperative action to combat climate change. We recognize the critical impacts of climate change and the potential impacts of response measures on countries particularly vulnerable to its adverse effects and stress the need to establish a comprehensive adaptation programme including international support.
   
   
2. We agree that deep cuts in global emissions are required according to science, and as documented by the IPCC Fourth Assessment Report with a view to reduce global emissions so as to hold the increase in global temperature below 2 degrees Celsius, and take action to meet this objective consistent with science and on the basis of equity. We should cooperate in achieving the peaking of global and national emissions as soon as possible, recognizing that the time frame for peaking will be longer in developing countries and bearing in mind that social and economic development and poverty eradication are the first and overriding priorities of developing countries and that a low-emission development strategy is indispensable to sustainable development.
   
   
3. Adaptation to the adverse effects of climate change and the potential impacts of response measures is a challenge faced by all countries. Enhanced action and international cooperation on adaptation is urgently required to ensure the implementation of the Convention by enabling and supporting the implementation of adaptation actions aimed at reducing vulnerability and building resilience in developing countries, especially in those that are particularly vulnerable, especially least developed countries, small island developing States and Africa. We agree that developed countries shall provide adequate, predictable and sustainable financial resources, technology and capacity-building to support the implementation of adaptation action in developing countries.
   
   
4. Annex I Parties commit to implement individually or jointly the quantified economywide emissions targets for 2020, to be submitted in the format given in Appendix I by Annex I Parties to the secretariat by 31 January 2010 for compilation in an INF document. Annex I Parties that are Party to the Kyoto Protocol will thereby further strengthen the emissions reductions initiated by the Kyoto Protocol. Delivery of reductions and financing by developed countries will be measured, reported and verified in accordance with existing and any further guidelines adopted by the Conference of the Parties, and will ensure that accounting of such targets and finance is rigorous, robust and transparent.
   
   
5. Non-Annex I Parties to the Convention will implement mitigation actions, including those to be submitted to the secretariat by non-Annex I Parties in the format given in Appendix II by 31 January 2010, for compilation in an INF document, consistent with Article 4.1 and Article 4.7 and in the context of sustainable development. Least developed countries and small island developing States may undertake actions voluntarily and on the basis of support. Mitigation actions subsequently taken and envisaged by Non-Annex I Parties, including national inventory reports, shall be communicated through national communications consistent with Article 12.1(b) every two years on the basis of guidelines to be adopted by the Conference of the Parties. Those mitigation actions in national communications or otherwise communicated to the Secretariat will be added to the list in appendix II. Mitigation actions taken by Non-Annex I Parties will be subject to their domestic measurement, reporting and verification the result of which will be reported through their national communications every two years. Non-Annex I Parties will communicate information on the implementation of their actions through National Communications, with provisions for international consultations and analysis under clearly defined guidelines that will ensure that national sovereignty is respected. Nationally appropriate mitigation actions seeking international support will be recorded in a registry along with relevant technology, finance and capacity building support. Those actions supported will be added to the list in appendix II. These supported nationally appropriate mitigation actions will be subject to international measurement, reporting and verification in accordance with guidelines adopted by the Conference of the Parties.
   
   
6. We recognize the crucial role of reducing emission from deforestation and forest degradation and the need to enhance removals of greenhouse gas emission by forests and agree on the need to provide positive incentives to such actions through the immediate establishment of a mechanism including REDD-plus, to enable the mobilization of financial resources from developed countries.
   
   
7. We decide to pursue various approaches, including opportunities to use markets, to enhance the cost-effectiveness of, and to promote mitigation actions. Developing countries, especially those with low emitting economies should be provided incentives to continue to develop on a low emission pathway.
   
   
8. Scaled up, new and additional, predictable and adequate funding as well as improved
   access shall be provided to developing countries, in accordance with the relevant provisions of the Convention, to enable and support enhanced action on mitigation, including substantial finance to reduce emissions from deforestation and forest degradation (REDD-plus), adaptation, technology development and transfer and capacity-building, for enhanced implementation of the Convention. The collective commitment by developed countries is to provide new and additional resources, including forestry and investments through international institutions, approaching USD 30 billion for the period 2010 - 2012
   with balanced allocation between adaptation and mitigation. Funding for adaptation will be prioritized for the most vulnerable developing countries, such as the least developed countries, small island developing States and Africa. In the context of meaningful mitigation actions and transparency on implementation, developed countries commit to a goal of mobilizing jointly USD 100 billion dollars a year by 2020 to address the needs of developing countries. This funding will come from a wide variety of sources, public and private, bilateral and multilateral, including alternative sources of finance. New multilateral funding for adaptation will be delivered through effective and efficient fund arrangements,
   with a governance structure providing for equal representation of developed and developing countries. A significant portion of such funding should flow through the Copenhagen Green Climate Fund.
   
   
9. To this end, a High Level Panel will be established under the guidance of and accountable to the Conference of the Parties to study the contribution of the potential sources of revenue, including alternative sources of finance, towards meeting this goal.
   
   
10. We decide that the Copenhagen Green Climate Fund shall be established as an operating entity of the financial mechanism of the Convention to support projects, programme, policies and other activities in developing countries related to mitigation including REDD-plus, adaptation, capacitybuilding, technology development and transfer.
    
    
11. In order to enhance action on development and transfer of technology we decide to establish a Technology Mechanism to accelerate technology development and transfer in support of action on adaptation and mitigation that will be guided by a country-driven approach and be based on national circumstances and priorities.
    
    
12. We call for an assessment of the implementation of this Accord to be completed by 2015, including in light of the Convention’s ultimate objective. This would include consideration of strengthening the long-term goal referencing various matters presented by the science, including in relation to temperature rises of 1.5 degrees Celsius.
    

Sill

Ett hastigt upplagt recept på familjens favoritsill.

Vegetarisk chilisill
1 aubergine
1 vitlöksklyfta
2 dl soja- eller havregrädde
1 tsk sambal oelek
3 msk chilisås

Skala auberginen och skär den i strimlor. Koka dem sedan i kraftigt saltat vatten, ca 5 minuter, tills strimlorna blir mjuka och sladdriga. Var försiktig så att de inte blir till mos. Låts strimlorna rinna av.

Pressa vitlöksklyftan och rör ihop den med de andra ingredienserna. Blanda såsen med auberginesrimlorna.

Vegarisk senapssill
1 aubergine
1 msk senap (ej söt)
2 tsk socker
½ msk vinäger
3 msk olja
1 dl soja- eller havremjölk
1 rödlök
½ dl hackad saltgurka

Skala auberginen och skär den i strimlor. Koka dem sedan i kraftigt saltat vatten, ca 5 minuter, tills strimlorna blir mjuka och sladdriga. Var försiktig så att de inte blir till mos. Låts strimlorna rinna av.

Rör ihop senap, socker och vinäger och tillsätt oljan under omrörning. Rör ner sojagrädden. Blanda ihop såsen och auberginenstrimlorna. Garnera med saltgurka och hackad rödlök.

Om historien utan lyckligt slut. När klimatet fick mina tårar att börja rinna.

Jag tror att vi alla någon gång kommer att drabbas av den känsla som just drabbade mig. Många har redan gjort det. Här ifrån kan man föda ny energi, förlora hoppet totalt, eller fortsätta som om ingenting har hänt.

Sedan klimattoppmötet i Bali 2007 har jag väntat med optimism och en outtömlig källa av naiv framtidstro på att den dagen världens ledare väl skulle sätta sig i förhandlingssalen, så skulle ett avtal som kan ta oss bort från den väg som oundvikligen leder till en mycket dyster framtid. Jag har sett vänner, statsledare och förebilder bokstavligen bryta ihop av insikten om vart den här vägen leder oss. Men jag har verkligen, med hela min själ, vägrat tro att mänskligheten kan fatta medvetna, upplysta , beslut som kommer leda till ett slut på världen så som vi känner den.

För mig handlar det inte om 350 ppm, 2 grader, policys eller long term funding. Det handlar om överlevnad. Det handlar om att jag inte bara vill att mina barn och barnbarn ska kunna leva ett liv där "naturen" inte är något man lär sig om på historielektionen. Det handlar lika mycket om att jag vill att mina vänner i Uganda, Sydafrika, Kina och Chile ska kunna lämna jordelivet med en trygghet för att deras barn och barnbarn ska äga rätten att överleva.

Jag kom till Köpenhamn i Söndags med en bibehållen känsla av optimism. Optimistisk, men samtidigt väl medveten om de hinder som kvarstod i förhandlingarna. Jag kom hit utan förväntningar om att påverka förhandlingarna eller att bära ett budskap. Jag kom för att få uppleva känslan att vara på plats när framtiden skapas.

45000 representanter från civila samhällen över hela världen har kommit till Köpenhamn med en ackreditering för att kunna delta inne på Bella Center. Huset i sig rymmer 15 000, och då ska alla ländernas delegationer samt media in också. Detta faktum gjorde att beslutet av UNFCCC att begränsa antalet NGOs på plats mottogs med motvillig förståelse. Igår begränsades antalet till 7000, officiellt ska samma siffra gälla idag. Samma förståelse mötte inte beslutet att på torsdag begränsas antalet till 1000 och på fredag endast 90 personer. 90 personer! Vilken demokratisk process kan säkras om endast 90 personer från hela världen kan bevaka och rapportera när dessa 130 av världens ledare samlas för att fatta beslut om vår gemensamma framtid?

Men inte nog med detta. Idag genomfördes en demonstration där många av de delegater som blivit utestängda ville visa sitt missnöje genom att marchera fram till Bella Center. Manifestationen urartar naturligtvis och på film har grova fall av polisbrutalitet fångats. Jag, tillsammans med ett fåtal andra unga från Sverige han ta oss in i Bella Center innan UNFCCC av rädsla för obekväma åsikter, helt stängde portarna för civilsamhällets organisationer. Även möjligheten att sprida nyheter genom presscentret har fråntagits oss.

Med fortsatt gott mod men med ökad oro har jag så följt förhandlingarna live under dagen. Frånvaron av NGOs och faktumet att förhandlingarna inte går framåt som planerat lägger en tryckt stämning över hela centret.

Det var efter att ha gått förbi en manifestation arrangerad av 350.org där ett 15-tal unga satt på golvet med skyltar som skanderade en ödmjuk önskan om ett kraftfullt klimatavtal, samtidigt som de lästa upp sida efter sida med namn på personer som nekats tillträde till Bella Center. Det var då tårarna saktade börja rinna ner för mina kinder och en obeskrivlig känsla av maktlöshet spred sig i kroppen. Jag är oerhört förfördelad som kan delta inne på Bella Center så här nära inpå förhandlingarnas slut. Men hur mycket jag än twittrar kan jag inte ersätta de tusentals personer som nekats tillträde till dessa korridorer. Och ju fler plena-sessioner jag bevittnar, desto mer avlägsen ter sig min önskan om att mina barn en dag ska kunna leva med den kollektiva skuldkänsla som kommer drabba jordens befolkning den dag vi inser att det är för sent att fatta de svåra beslutet om vår egen överlevnad.

Så kommer jag själv komma från Köpenhamn med förnyad energi, eller har min sista gnutta hopp försvunnit? Jag hade hoppats att jag skulle veta det lagom till det här inlägget var färdigskrivet, men ännu befinner jag mig väldigt nära tårarna.

Mina foton från COP

En vanlig dag...

Jag får ibland känslan att jag inte förstår var all min tid tar vägen. Så därför ska jag nu skriva ner hur en vanlig måndag ser ut i mitt liv.

08.00-11.30 Fortsätta läsa inkomna ansökningar till tjänsten som Generalsekreterare för LSU. Sitter i rekryteringsgruppen tillsammans med Hanna, Imse och Amir. En jäkla massa bra folk har sökt. Känns roligt.

11.30 - ca 12. En av mina panelister till LSU Forum ringer för att vi ska förbereda hennes medverkan. Panelsamtalet heter "Sex är härligt - även på internet?" och kommer att diskutera ungas sexvanor framför datorskärmen. Mot slutet av samtalet inser vi att en felbokning har skett och jag är plötsligt en panelist kort. Ringer Martin på LSU:s kansli och panikar en aning. Ännu inte löst.

samtidigt: Korra och returnera brevet med LSU:s valberednings motivering till varför de vill föreslå mig som ledamot till LSU:s styrelse för fjärde gången. (Blir visserligen inte föreslagen första gången utan blev invald ändå.)

Snabb lunch för att sedan hasta till tunnelbanan.

På tunnelbanan, svara på några mail och rota igenom datorn efter exempelstadgar för att förbereda nästa möte.

13.30-15.00 Möte med Rebecka Carlsson, FN-delegat tillika del av valberedningens förslag till ny styrelse för LSU 2010. Om detta handlade inte mötet utan om att skriva stadgar för den nya organisation vi båda snubblat in i. Den har ännu ingen namn men syftar i korta drag till att sammanföra studenter med Hållbar utvecklingsfokus med företag som behöver stärks sin kompetens på området. Känns roligt att vara tillbaks på gräsrotsnivå, även om jag hissnar ibland över tanken att starta upp en ny organisation. Min sjätte

15.00, springa till tunnelbanan för att hinna ut till en lägenhetsvisning vid Brommaplan. Väl på plats, 15 minuter försenad inser jag att visningen är först imorgon... frustrerande.

15.45-16.30 Tunnelbanefärden tillbaks till Alby spenderas med att kommentera på Samirs brev till potentiella investerare till vårt företag. Kommer av mig och börjar istället svara på lite fler mail.

17.00-18.00 Skypemöte med rekryteringsgruppen för att behandla ansökningarna till Generalsekreterartjänsten. Roligt arbete med bra diskussioner.

18.15-18.45 Skypemöte med Samir om företaget. Vi måste skyndsamt skriva ihop ett prospekt som vi kan presentera för investerare. Hade det inte varit för Samirs energi och otroliga klokhet hade jag gett upp det här för länge sedan.

När den här bloggen är färdigskriven fortsätter kvällen med att layouta en informationsbroschyr om COOLbot inför Elmiamässan nästa vecka. Som tur är har Jonas stått för matlagningen ikväll.

Myspys med styrelsen

Helgen som gått har inte varit en vanlig helg. Styrelse och ledning för LSU samlades på Kärsögråden för två dagars intensiva förhandlingar. En diger dagordning låg på bordet, med bland annat beslut om föreslagen verksamhetsplan 2010, propositioner, AOALs framtid och mycket mycket mer.

Jag inponeras av styrelsens formidabla kompetens och förmåga att resonera om LSU på ett sätt som verkligen framhäver medlemsorganisationernas intressen och sätter LSUs långsiktiga mål i första rummet. Det är en ära att vara en del av den här gruppen.

Utan att gå några händelser i förväg vill jag passa på att skryta om några saker.

1. 20 november, dagen årsmötet, lanserar vi Utbildningsprogrammet för Sveriges ungdomsorganisationer. Det kommer bli grymt! Och redan nu i höst kan medlemsorganisationerna få en försmak på utbudet i en uppsjö av coola utbildningar.
2. En policy för ekologisk hållbarhet har styrelsen nu antagit. Jag och Per har under årets första del arbetat fram en miniminivå som LSU bör ligga på i sitt interna arbete. Vi sätter också höga mål för hur vi framöver ska integrera vårt ekologiska ansvar i strategi- och beslutsprocesser. Vore coolt om den kunde användas som förebild för andra organisationer.
3. Sänkt medlemsavgift för de flesta, det blir förslaget som styrelsen ger till årsmötet inför nästa år. Håll utkik efter årsmöteshandlingarna när de kommer!

Det var en kort rapport från ett långt och instensivt möte.

Ett företag som förstår sitt ansvar...

Visst är det roligt att få inspireras av andras goda handlingsförmåga och kreativa entreprenörskap. Här om dagen sprang jag på Tailor Store, där du kan sy upp din alldeles egendesignade skjorta (eller andra plagg). Du kan välja allt från tyg till modell, passform, krage, knappar etcetera i ett snyggt interaktivt gränssnitt.

Aktiv konsument som jag är börjar jag genast snoka efter baksidorna med det hela. Och mycket riktigt, av de säkert 50 tygerna jag kunde välja på fanns inte ett enda ekologiskt tyg. Jag snokar vidare och hittar så en helsida där företaget förklarar att skjortorna är tillverkade i en egenägd fabrik på Sri Lanka, med goda arbetsförhållanden och vettiga löner. Jag letar vidare och hittar företagets Code of Conduct.

Det är vår målsättning att driva en vinstgivande verksamhet på ett socialt och miljömässigt ansvarsfullt sätt.

Vi strävar efter att minimera all negativ miljöpåverkan från verksamheten och från våra produkter genom att använda långsiktigt hållbara metoder och genom att kontinuerligt förbättra miljöpåverkande processer.

Vi respekterar etiska förhållningsregler och lokala lagar beträffande miljö, minimilöner, arbetsförhållanden och social säkerhet på alla våra arbetsplatser.

Vi vill att våra underleverantörer samarbetar med oss i vår strävan mot våra sociala och miljömässiga mål. I avtalen med våra viktigaste leverantörer av varor och tjänster bekräftar de att de lever upp till våra krav. Vi kontrollerar, i möjligaste mån, att våra underleverantörer följer våra krav och fortsätter samarbetet enbart med leverantörer som bedriver verksamheten i linje med våra krav.

Det där låter ju fint, men varför inga ekotyger? Jag skickar ett mail och frågar "hur ska jag kunna lita på att arbetsförhållandena i era fabriker är så bra som ni säger" och "vart hittar jag era ekologiska tyger?"

Svaret från Jan Höjman låter inte dröja på sig:

Hej!

Fick ditt mail från vår kundtjänst. Tack för att du bryr dig så! Det gör vi oxå.

Vi sätter en ära i att vara en "employer of choice" på Sri lanka. Vi har bra och kontrollerade förhållanden i vår fabrik. Arbetsförhållanden, löner mm kontrolleras regelbundet av myndigheterna och vi har inga problem inom dessa områden. Det finns dock inga certifikat utan vi är helt enkelt godkända vid de kontroller som görs.

Vi är för små för att själva genomföra omfattande kontroller ute hos våra tygleverantörer och därför hänvisar vi till att de är dessutom leverantörer till flera erkänt stora och ansvarstagande företag som har resurser att genomföra egna kontroller. Jag har själv lång historik hos en av dessa multinationella textiltillverkare och kan intyga att det läggs stora resurser på kontroller och förbättringsarbete. Tygleverentörerna vi arbetar med har ett flertal miljö- och andra kvalitetscertifikat som du kan se om du går in på deras hemsidor.

När detta är sagt så vill jag oxå berätta att vi håller på att ta fram ett produktprogram inom ramarna för GOTS . Detta tar dock ytterligare en tid, men vi räknar med att ha hela processen klar och certifierad under första halvan av 2010.

Hör gärna av dig igen om du vill ha mer information - vi delar gärna med oss av vad vi kan och vet.

Med vänlig hälsning
Jan

Så här talar en entreprenör som har förstått det ansvar som kommer med företagandet. Att den som erbjuder en vara måste ta ansvar för de sociala och ekologiska följder som följer. Min makt som konsument sträcker sig aldrig längre än att påverka honom, men hans makt kan påverka både mina val och leverantörens.

Synd bara att jag måste vänta till 2010 med att köpa ny skjorta. :/

Coca smakar som hö...

Jag vet inte om det är kontrasten mot Chile eller de laga förväntningara som gjorde det, men jag har blivit spontant förälskad i La Paz!

Vad konstigt det är, här har man liksom bott pa i plats sa länge att man känner sig hemma och börjar uppskatta livet pa just den platsen. Och sa ordnar man en Despedida (utflyttningsfest), packar väskan och är liksom borta. Nagra dagar senare flyttar en ny bortkomling in och gör rummet till sitt.

Jag gav mig iaf av norrut, för att om nagra dagar möta upp familjen i Cuzco, Peru. Det var för dyrt att flyga utrikes sa jag tar resan i etapper, först sandhalet - tillika lekstugan - Iquique, sen hastigt vidare till Arica över natten, alldeles för kort...

Norra Chile känns inte som natt annat. Mycket lugnare och trevligare än Sanfiasco. Fran Arica tog jag en collectivo, en delad taxi till busstationen, och döm om min förvaning när konduktören öppnar bakluckan och där ligger en fet nitrox-tunna. Bilen sjukt stylad med neonljus och brandsläckare lätt tillgänglig. Kändes pa riktigt som Taxidriver...tills chaufören säger "ah, Sverige... da lystnar du pa Aha?!"

Well... efter nio timmars bussresa breder sig sa La Paz bokstavligen ut under mig. staden ligger liksom i ett gigantiskt hal, med det största husen - rikaste kvarteren - i mitten och ju längre upp pa väggarna man kommer i halet desto skruttigare blir husen.

Tog in pa ett sjukt hippt hostel med bar och hundra miljoner turister... Tog mig snabbt ut pa stan för att uppleva se lite "riktigt folk". Och i nästan tva timmar gick jag sen längs gator, upp för branta backar med andan i halsen (första dagen pa 3500 meters höjd är ju alltid lite kämpig.). Ga fran matstand till matstand och äta det där som Bolivianerna äter. Köpa Coca-blad för höjden. Stanna till och titta pa killen som mimar till Michael Jacksson. Känner att mina 1,5 dagar här kommer bli toppen!

Nu ska jag se vad baren har att erbjuda.