Ät kött! - Det är svaret jag gång på gång fått på frågan vad jag absolut inte får missa när jag åker till Mendoza i Argentina. Till och med min helvegetariska, buddistiska vän Pablo medger att det är något vi absolut inte får missa.
Så har det blivit dags för den obligatoriska resan till Argentina. Obligatorisk för alla de studenter som kommit hit på turistvisum, giltigt 90 dagar. En sväng in i Argentina och tillbaks besparar dig ett dyrt visum och erbjuder samtidigt en helt fantastisk färd med buss över Anderna. Tillsammans med Natali och Kati från Tyskland begav jag mig så av tidigt på fredag morgonen mot köttets land.
Den sex timmar långa bussresan, vilken inkluderande en timmes väntan i gränskontrollen (vilket tydligen var ungefär en sjättedel av vad man behöver vänta under sommaren) gick ganska lätt att uthärda med den utsikt som erbjöds. Tyvärr är ju utsikt ganska svårt att fånga på bild, men några halvdana glimtar kommer här


Fredagens väder visade verkligen inte upp den bästa sidan av Mendoza och kvällen spenderades ätandes Alfajores (kakor med ett lager av dulce de leche) promenerandes mellan Mendozas fem centrala torg, placerade som femman på en tärning. Till slut landade vi på vad som sades vara bargatan... men det var helt mörkt och inga lampor lyste varken på gatan eller i husen... Just här och just då var det strömavbrott. Tur i otruen hittar vi en bar där vi i skenet av levande ljus kan njuta av lokalt bryggd öl och trevligt sällskap av pratglada argentinare.
Lördagen bjöd på en tur till Maípo och de beryktade många vingårdarna. Som hurtiga européer tackade vi gladeligen nej till alla erbjudanden om att hyra cyklar utan tänkte att vi skulle promenera från ställe till ställe... Vi gick till en vingård och en chokladfabrik. När vi inte hittade någon buss som tog oss dit vi ville gick vi till en nedlagd fabrik inne i staden för provsmakning. Förutom en uppfriskande promenad och god men dyr chokladprovning var turen ganska mycket en besvikelse. Dålig service på vingårdarna och inte särskilt gott vin.
Söndangen bjöd på strålande sol och vi promenerade i ett underbart höstlandskap till Mendozas stolthet, den gigantiska stadsparken som erbjuder alla möjliga sporter du kan tänka dig. Varenda Mendozare var säkerligen i parken just den här dagen och vi hamnade tillslut i en slänt vid den konstgjorda sjön för att insupa några timmars sol innan bussen skulle ta oss tillbaka till Santiago.


Hur var det då med köttet? Klimatvän som jag försöker vara (även om många principer har fått ge vika på grund av dåligt utbud här.), kändes denna köttvurm ganska främmande. Men efter lördagens middag, en buffé för cirka 60 svenska kronor där du hade fri tillgång till fler sorters kött än jag kan namnen på. Direkt tillagade över en öppen eld av en kock som gjorde matupplevelsen ännu mer spektakulär. Efter denna köttfrossa kan jag inte annat än stämma in i vurmen och inse att jag kommer behöver äta endast grönsaker ett bra tag framöver för att kompencera den här helgen.