Linus funderar

The Copenhagen Accord - Full text

2010-01-07T10:38:00.005+01:00

Draft decision -/CP.15
Proposal by the President
Copenhagen Accord

The Heads of State, Heads of Government, Ministers, and other heads of delegation present at the United Nations Climate Change Conference 2009 in Copenhagen,

In pursuit of the ultimate objective of the Convention as stated in its Article 2,
Being guided by the principles and provisions of the Convention,
Noting the results of work done by the two Ad hoc Working Groups,
Endorsing decision x/CP.15 on the Ad hoc Working Group on Long-term Cooperative Action
and decision x/CMP.5 that requests the Ad hoc Working Group on Further Commitments of Annex I Parties under the Kyoto Protocol to continue its work,

Have agreed on this Copenhagen Accord which is operational immediately.

We underline that climate change is one of the greatest challenges of our time. We emphasise our strong political will to urgently combat climate change in accordance with the principle of common but differentiated responsibilities and respective capabilities. To achieve the ultimate objective of the Convention to stabilize greenhouse gas concentration in the atmosphere at a level that would prevent dangerous anthropogenic interference with the climate system, we shall, recognizing the scientific view that the increase in global temperature should be below 2 degrees Celsius, on the basis of equity and in the context of sustainable development, enhance our long-term cooperative action to combat climate change. We recognize the critical impacts of climate change and the potential impacts of response measures on countries particularly vulnerable to its adverse effects and stress the need to establish a comprehensive adaptation programme including international support.
We agree that deep cuts in global emissions are required according to science, and as documented by the IPCC Fourth Assessment Report with a view to reduce global emissions so as to hold the increase in global temperature below 2 degrees Celsius, and take action to meet this objective consistent with science and on the basis of equity. We should cooperate in achieving the peaking of global and national emissions as soon as possible, recognizing that the time frame for peaking will be longer in developing countries and bearing in mind that social and economic development and poverty eradication are the first and overriding priorities of developing countries and that a low-emission development strategy is indispensable to sustainable development.
Adaptation to the adverse effects of climate change and the potential impacts of response measures is a challenge faced by all countries. Enhanced action and international cooperation on adaptation is urgently required to ensure the implementation of the Convention by enabling and supporting the implementation of adaptation actions aimed at reducing vulnerability and building resilience in developing countries, especially in those that are particularly vulnerable, especially least developed countries, small island developing States and Africa. We agree that developed countries shall provide adequate, predictable and sustainable financial resources, technology and capacity-building to support the implementation of adaptation action in developing countries.
Annex I Parties commit to implement individually or jointly the quantified economywide emissions targets for 2020, to be submitted in the format given in Appendix I by Annex I Parties to the secretariat by 31 January 2010 for compilation in an INF document. Annex I Parties that are Party to the Kyoto Protocol will thereby further strengthen the emissions reductions initiated by the Kyoto Protocol. Delivery of reductions and financing by developed countries will be measured, reported and verified in accordance with existing and any further guidelines adopted by the Conference of the Parties, and will ensure that accounting of such targets and finance is rigorous, robust and transparent.
Non-Annex I Parties to the Convention will implement mitigation actions, including those to be submitted to the secretariat by non-Annex I Parties in the format given in Appendix II by 31 January 2010, for compilation in an INF document, consistent with Article 4.1 and Article 4.7 and in the context of sustainable development. Least developed countries and small island developing States may undertake actions voluntarily and on the basis of support. Mitigation actions subsequently taken and envisaged by Non-Annex I Parties, including national inventory reports, shall be communicated through national communications consistent with Article 12.1(b) every two years on the basis of guidelines to be adopted by the Conference of the Parties. Those mitigation actions in national communications or otherwise communicated to the Secretariat will be added to the list in appendix II. Mitigation actions taken by Non-Annex I Parties will be subject to their domestic measurement, reporting and verification the result of which will be reported through their national communications every two years. Non-Annex I Parties will communicate information on the implementation of their actions through National Communications, with provisions for international consultations and analysis under clearly defined guidelines that will ensure that national sovereignty is respected. Nationally appropriate mitigation actions seeking international support will be recorded in a registry along with relevant technology, finance and capacity building support. Those actions supported will be added to the list in appendix II. These supported nationally appropriate mitigation actions will be subject to international measurement, reporting and verification in accordance with guidelines adopted by the Conference of the Parties.
We recognize the crucial role of reducing emission from deforestation and forest degradation and the need to enhance removals of greenhouse gas emission by forests and agree on the need to provide positive incentives to such actions through the immediate establishment of a mechanism including REDD-plus, to enable the mobilization of financial resources from developed countries.
We decide to pursue various approaches, including opportunities to use markets, to enhance the cost-effectiveness of, and to promote mitigation actions. Developing countries, especially those with low emitting economies should be provided incentives to continue to develop on a low emission pathway.
Scaled up, new and additional, predictable and adequate funding as well as improved
access shall be provided to developing countries, in accordance with the relevant provisions of the Convention, to enable and support enhanced action on mitigation, including substantial finance to reduce emissions from deforestation and forest degradation (REDD-plus), adaptation, technology development and transfer and capacity-building, for enhanced implementation of the Convention. The collective commitment by developed countries is to provide new and additional resources, including forestry and investments through international institutions, approaching USD 30 billion for the period 2010 - 2012
with balanced allocation between adaptation and mitigation. Funding for adaptation will be prioritized for the most vulnerable developing countries, such as the least developed countries, small island developing States and Africa. In the context of meaningful mitigation actions and transparency on implementation, developed countries commit to a goal of mobilizing jointly USD 100 billion dollars a year by 2020 to address the needs of developing countries. This funding will come from a wide variety of sources, public and private, bilateral and multilateral, including alternative sources of finance. New multilateral funding for adaptation will be delivered through effective and efficient fund arrangements,
with a governance structure providing for equal representation of developed and developing countries. A significant portion of such funding should flow through the Copenhagen Green Climate Fund.
To this end, a High Level Panel will be established under the guidance of and accountable to the Conference of the Parties to study the contribution of the potential sources of revenue, including alternative sources of finance, towards meeting this goal.
We decide that the Copenhagen Green Climate Fund shall be established as an operating entity of the financial mechanism of the Convention to support projects, programme, policies and other activities in developing countries related to mitigation including REDD-plus, adaptation, capacitybuilding, technology development and transfer.
In order to enhance action on development and transfer of technology we decide to establish a Technology Mechanism to accelerate technology development and transfer in support of action on adaptation and mitigation that will be guided by a country-driven approach and be based on national circumstances and priorities.
We call for an assessment of the implementation of this Accord to be completed by 2015, including in light of the Convention’s ultimate objective. This would include consideration of strengthening the long-term goal referencing various matters presented by the science, including in relation to temperature rises of 1.5 degrees Celsius.

Sill

2009-12-19T12:07:00.003+01:00

Ett hastigt upplagt recept på familjens favoritsill.

Vegetarisk chilisill
1 aubergine
1 vitlöksklyfta
2 dl soja- eller havregrädde
1 tsk sambal oelek
3 msk chilisås

Skala auberginen och skär den i strimlor. Koka dem sedan i kraftigt saltat vatten, ca 5 minuter, tills strimlorna blir mjuka och sladdriga. Var försiktig så att de inte blir till mos. Låts strimlorna rinna av.

Pressa vitlöksklyftan och rör ihop den med de andra ingredienserna. Blanda såsen med auberginesrimlorna.

Vegarisk senapssill
1 aubergine
1 msk senap (ej söt)
2 tsk socker
½ msk vinäger
3 msk olja
1 dl soja- eller havremjölk
1 rödlök
½ dl hackad saltgurka

Skala auberginen och skär den i strimlor. Koka dem sedan i kraftigt saltat vatten, ca 5 minuter, tills strimlorna blir mjuka och sladdriga. Var försiktig så att de inte blir till mos. Låts strimlorna rinna av.

Rör ihop senap, socker och vinäger och tillsätt oljan under omrörning. Rör ner sojagrädden. Blanda ihop såsen och auberginenstrimlorna. Garnera med saltgurka och hackad rödlök.

Om historien utan lyckligt slut. När klimatet fick mina tårar att börja rinna.

2009-12-16T18:34:00.005+01:00

Jag tror att vi alla någon gång kommer att drabbas av den känsla som just drabbade mig. Många har redan gjort det. Här ifrån kan man föda ny energi, förlora hoppet totalt, eller fortsätta som om ingenting har hänt.

Sedan klimattoppmötet i Bali 2007 har jag väntat med optimism och en outtömlig källa av naiv framtidstro på att den dagen världens ledare väl skulle sätta sig i förhandlingssalen, så skulle ett avtal som kan ta oss bort från den väg som oundvikligen leder till en mycket dyster framtid. Jag har sett vänner, statsledare och förebilder bokstavligen bryta ihop av insikten om vart den här vägen leder oss. Men jag har verkligen, med hela min själ, vägrat tro att mänskligheten kan fatta medvetna, upplysta , beslut som kommer leda till ett slut på världen så som vi känner den.

För mig handlar det inte om 350 ppm, 2 grader, policys eller long term funding. Det handlar om överlevnad. Det handlar om att jag inte bara vill att mina barn och barnbarn ska kunna leva ett liv där "naturen" inte är något man lär sig om på historielektionen. Det handlar lika mycket om att jag vill att mina vänner i Uganda, Sydafrika, Kina och Chile ska kunna lämna jordelivet med en trygghet för att deras barn och barnbarn ska äga rätten att överleva.

Jag kom till Köpenhamn i Söndags med en bibehållen känsla av optimism. Optimistisk, men samtidigt väl medveten om de hinder som kvarstod i förhandlingarna. Jag kom hit utan förväntningar om att påverka förhandlingarna eller att bära ett budskap. Jag kom för att få uppleva känslan att vara på plats när framtiden skapas.

45000 representanter från civila samhällen över hela världen har kommit till Köpenhamn med en ackreditering för att kunna delta inne på Bella Center. Huset i sig rymmer 15 000, och då ska alla ländernas delegationer samt media in också. Detta faktum gjorde att beslutet av UNFCCC att begränsa antalet NGOs på plats mottogs med motvillig förståelse. Igår begränsades antalet till 7000, officiellt ska samma siffra gälla idag. Samma förståelse mötte inte beslutet att på torsdag begränsas antalet till 1000 och på fredag endast 90 personer. 90 personer! Vilken demokratisk process kan säkras om endast 90 personer från hela världen kan bevaka och rapportera när dessa 130 av världens ledare samlas för att fatta beslut om vår gemensamma framtid?

Men inte nog med detta. Idag genomfördes en demonstration där många av de delegater som blivit utestängda ville visa sitt missnöje genom att marchera fram till Bella Center. Manifestationen urartar naturligtvis och på film har grova fall av polisbrutalitet fångats. Jag, tillsammans med ett fåtal andra unga från Sverige han ta oss in i Bella Center innan UNFCCC av rädsla för obekväma åsikter, helt stängde portarna för civilsamhällets organisationer. Även möjligheten att sprida nyheter genom presscentret har fråntagits oss.

Med fortsatt gott mod men med ökad oro har jag så följt förhandlingarna live under dagen. Frånvaron av NGOs och faktumet att förhandlingarna inte går framåt som planerat lägger en tryckt stämning över hela centret.

Det var efter att ha gått förbi en manifestation arrangerad av 350.org där ett 15-tal unga satt på golvet med skyltar som skanderade en ödmjuk önskan om ett kraftfullt klimatavtal, samtidigt som de lästa upp sida efter sida med namn på personer som nekats tillträde till Bella Center. Det var då tårarna saktade börja rinna ner för mina kinder och en obeskrivlig känsla av maktlöshet spred sig i kroppen. Jag är oerhört förfördelad som kan delta inne på Bella Center så här nära inpå förhandlingarnas slut. Men hur mycket jag än twittrar kan jag inte ersätta de tusentals personer som nekats tillträde till dessa korridorer. Och ju fler plena-sessioner jag bevittnar, desto mer avlägsen ter sig min önskan om att mina barn en dag ska kunna leva med den kollektiva skuldkänsla som kommer drabba jordens befolkning den dag vi inser att det är för sent att fatta de svåra beslutet om vår egen överlevnad.

Så kommer jag själv komma från Köpenhamn med förnyad energi, eller har min sista gnutta hopp försvunnit? Jag hade hoppats att jag skulle veta det lagom till det här inlägget var färdigskrivet, men ännu befinner jag mig väldigt nära tårarna.

Mina foton från COP

En vanlig dag...

2009-10-19T17:54:00.002+01:00

Jag får ibland känslan att jag inte förstår var all min tid tar vägen. Så därför ska jag nu skriva ner hur en vanlig måndag ser ut i mitt liv.

08.00-11.30 Fortsätta läsa inkomna ansökningar till tjänsten som Generalsekreterare för LSU. Sitter i rekryteringsgruppen tillsammans med Hanna, Imse och Amir. En jäkla massa bra folk har sökt. Känns roligt.

11.30 - ca 12. En av mina panelister till LSU Forum ringer för att vi ska förbereda hennes medverkan. Panelsamtalet heter "Sex är härligt - även på internet?" och kommer att diskutera ungas sexvanor framför datorskärmen. Mot slutet av samtalet inser vi att en felbokning har skett och jag är plötsligt en panelist kort. Ringer Martin på LSU:s kansli och panikar en aning. Ännu inte löst.

samtidigt: Korra och returnera brevet med LSU:s valberednings motivering till varför de vill föreslå mig som ledamot till LSU:s styrelse för fjärde gången. (Blir visserligen inte föreslagen första gången utan blev invald ändå.)

Snabb lunch för att sedan hasta till tunnelbanan.

På tunnelbanan, svara på några mail och rota igenom datorn efter exempelstadgar för att förbereda nästa möte.

13.30-15.00 Möte med Rebecka Carlsson, FN-delegat tillika del av valberedningens förslag till ny styrelse för LSU 2010. Om detta handlade inte mötet utan om att skriva stadgar för den nya organisation vi båda snubblat in i. Den har ännu ingen namn men syftar i korta drag till att sammanföra studenter med Hållbar utvecklingsfokus med företag som behöver stärks sin kompetens på området. Känns roligt att vara tillbaks på gräsrotsnivå, även om jag hissnar ibland över tanken att starta upp en ny organisation. Min sjätte

15.00, springa till tunnelbanan för att hinna ut till en lägenhetsvisning vid Brommaplan. Väl på plats, 15 minuter försenad inser jag att visningen är först imorgon... frustrerande.

15.45-16.30 Tunnelbanefärden tillbaks till Alby spenderas med att kommentera på Samirs brev till potentiella investerare till vårt företag. Kommer av mig och börjar istället svara på lite fler mail.

17.00-18.00 Skypemöte med rekryteringsgruppen för att behandla ansökningarna till Generalsekreterartjänsten. Roligt arbete med bra diskussioner.

18.15-18.45 Skypemöte med Samir om företaget. Vi måste skyndsamt skriva ihop ett prospekt som vi kan presentera för investerare. Hade det inte varit för Samirs energi och otroliga klokhet hade jag gett upp det här för länge sedan.

När den här bloggen är färdigskriven fortsätter kvällen med att layouta en informationsbroschyr om COOLbot inför Elmiamässan nästa vecka. Som tur är har Jonas stått för matlagningen ikväll.

Myspys med styrelsen

2009-09-28T10:00:00.004+01:00

Helgen som gått har inte varit en vanlig helg. Styrelse och ledning för LSU samlades på Kärsögråden för två dagars intensiva förhandlingar. En diger dagordning låg på bordet, med bland annat beslut om föreslagen verksamhetsplan 2010, propositioner, AOALs framtid och mycket mycket mer.

Jag inponeras av styrelsens formidabla kompetens och förmåga att resonera om LSU på ett sätt som verkligen framhäver medlemsorganisationernas intressen och sätter LSUs långsiktiga mål i första rummet. Det är en ära att vara en del av den här gruppen.

Utan att gå några händelser i förväg vill jag passa på att skryta om några saker.

20 november, dagen årsmötet, lanserar vi Utbildningsprogrammet för Sveriges ungdomsorganisationer. Det kommer bli grymt! Och redan nu i höst kan medlemsorganisationerna få en försmak på utbudet i en uppsjö av coola utbildningar.
En policy för ekologisk hållbarhet har styrelsen nu antagit. Jag och Per har under årets första del arbetat fram en miniminivå som LSU bör ligga på i sitt interna arbete. Vi sätter också höga mål för hur vi framöver ska integrera vårt ekologiska ansvar i strategi- och beslutsprocesser. Vore coolt om den kunde användas som förebild för andra organisationer.
Sänkt medlemsavgift för de flesta, det blir förslaget som styrelsen ger till årsmötet inför nästa år. Håll utkik efter årsmöteshandlingarna när de kommer!

Det var en kort rapport från ett långt och instensivt möte.

Ett företag som förstår sitt ansvar...

2009-09-23T16:01:00.002+01:00

Visst är det roligt att få inspireras av andras goda handlingsförmåga och kreativa entreprenörskap. Här om dagen sprang jag på Tailor Store, där du kan sy upp din alldeles egendesignade skjorta (eller andra plagg). Du kan välja allt från tyg till modell, passform, krage, knappar etcetera i ett snyggt interaktivt gränssnitt.

Aktiv konsument som jag är börjar jag genast snoka efter baksidorna med det hela. Och mycket riktigt, av de säkert 50 tygerna jag kunde välja på fanns inte ett enda ekologiskt tyg. Jag snokar vidare och hittar så en helsida där företaget förklarar att skjortorna är tillverkade i en egenägd fabrik på Sri Lanka, med goda arbetsförhållanden och vettiga löner. Jag letar vidare och hittar företagets Code of Conduct.

Det är vår målsättning att driva en vinstgivande verksamhet på ett socialt och miljömässigt ansvarsfullt sätt.

Vi strävar efter att minimera all negativ miljöpåverkan från verksamheten och från våra produkter genom att använda långsiktigt hållbara metoder och genom att kontinuerligt förbättra miljöpåverkande processer.

Vi respekterar etiska förhållningsregler och lokala lagar beträffande miljö, minimilöner, arbetsförhållanden och social säkerhet på alla våra arbetsplatser.

Vi vill att våra underleverantörer samarbetar med oss i vår strävan mot våra sociala och miljömässiga mål. I avtalen med våra viktigaste leverantörer av varor och tjänster bekräftar de att de lever upp till våra krav. Vi kontrollerar, i möjligaste mån, att våra underleverantörer följer våra krav och fortsätter samarbetet enbart med leverantörer som bedriver verksamheten i linje med våra krav.

Det där låter ju fint, men varför inga ekotyger? Jag skickar ett mail och frågar "hur ska jag kunna lita på att arbetsförhållandena i era fabriker är så bra som ni säger" och "vart hittar jag era ekologiska tyger?"

Svaret från Jan Höjman låter inte dröja på sig:

Hej!

Fick ditt mail från vår kundtjänst. Tack för att du bryr dig så! Det gör vi oxå.

Vi sätter en ära i att vara en "employer of choice" på Sri lanka. Vi har bra och kontrollerade förhållanden i vår fabrik. Arbetsförhållanden, löner mm kontrolleras regelbundet av myndigheterna och vi har inga problem inom dessa områden. Det finns dock inga certifikat utan vi är helt enkelt godkända vid de kontroller som görs.

Vi är för små för att själva genomföra omfattande kontroller ute hos våra tygleverantörer och därför hänvisar vi till att de är dessutom leverantörer till flera erkänt stora och ansvarstagande företag som har resurser att genomföra egna kontroller. Jag har själv lång historik hos en av dessa multinationella textiltillverkare och kan intyga att det läggs stora resurser på kontroller och förbättringsarbete. Tygleverentörerna vi arbetar med har ett flertal miljö- och andra kvalitetscertifikat som du kan se om du går in på deras hemsidor.

När detta är sagt så vill jag oxå berätta att vi håller på att ta fram ett produktprogram inom ramarna för GOTS . Detta tar dock ytterligare en tid, men vi räknar med att ha hela processen klar och certifierad under första halvan av 2010.

Hör gärna av dig igen om du vill ha mer information - vi delar gärna med oss av vad vi kan och vet.

Med vänlig hälsning
Jan

Så här talar en entreprenör som har förstått det ansvar som kommer med företagandet. Att den som erbjuder en vara måste ta ansvar för de sociala och ekologiska följder som följer. Min makt som konsument sträcker sig aldrig längre än att påverka honom, men hans makt kan påverka både mina val och leverantörens.

Synd bara att jag måste vänta till 2010 med att köpa ny skjorta. :/

Coca smakar som hö...

2009-07-24T04:17:00.002+01:00

Jag vet inte om det är kontrasten mot Chile eller de laga förväntningara som gjorde det, men jag har blivit spontant förälskad i La Paz!

Vad konstigt det är, här har man liksom bott pa i plats sa länge att man känner sig hemma och börjar uppskatta livet pa just den platsen. Och sa ordnar man en Despedida (utflyttningsfest), packar väskan och är liksom borta. Nagra dagar senare flyttar en ny bortkomling in och gör rummet till sitt.

Jag gav mig iaf av norrut, för att om nagra dagar möta upp familjen i Cuzco, Peru. Det var för dyrt att flyga utrikes sa jag tar resan i etapper, först sandhalet - tillika lekstugan - Iquique, sen hastigt vidare till Arica över natten, alldeles för kort...

Norra Chile känns inte som natt annat. Mycket lugnare och trevligare än Sanfiasco. Fran Arica tog jag en collectivo, en delad taxi till busstationen, och döm om min förvaning när konduktören öppnar bakluckan och där ligger en fet nitrox-tunna. Bilen sjukt stylad med neonljus och brandsläckare lätt tillgänglig. Kändes pa riktigt som Taxidriver...tills chaufören säger "ah, Sverige... da lystnar du pa Aha?!"

Well... efter nio timmars bussresa breder sig sa La Paz bokstavligen ut under mig. staden ligger liksom i ett gigantiskt hal, med det största husen - rikaste kvarteren - i mitten och ju längre upp pa väggarna man kommer i halet desto skruttigare blir husen.

Tog in pa ett sjukt hippt hostel med bar och hundra miljoner turister... Tog mig snabbt ut pa stan för att uppleva se lite "riktigt folk". Och i nästan tva timmar gick jag sen längs gator, upp för branta backar med andan i halsen (första dagen pa 3500 meters höjd är ju alltid lite kämpig.). Ga fran matstand till matstand och äta det där som Bolivianerna äter. Köpa Coca-blad för höjden. Stanna till och titta pa killen som mimar till Michael Jacksson. Känner att mina 1,5 dagar här kommer bli toppen!

Nu ska jag se vad baren har att erbjuda.

I've been Lost for 68 hours.

2009-07-02T23:32:00.003+01:00

Närmare 3 dygn. Mer exakt 68 timmar. 4080 minuter. 102 avsnitt. 5 Säsonger.

Jag har väl knappast gjort mig känd som den som slukar tv-serier hemma. Men när jag kom hit påbörjade jag projektet. Aningen ohälsosamt, kan tyckas, att sluka två säsonger på en vecka. Och ja, jag måste väl erkänna att det inte blivit så mycket pluggande på "fritiden", men jag måste nog vidhålla att det finns betydligt mer hälsoskadliga saker att bli beroende av.

Och dessutom har jag tittat med spansk textning.

Vive juntos, muere solo.

Nu känns det tomt. Minst ett halvår innan jag får veta. Ååååh...
Och inte nog med det. Föra veckan gav sig första gänget av. Igår firade vi bort Kati. I morse gav sig Mimi och Jakob iväg på sin resa. Imorgon festar vi för Ulrike. Och nästa vecka försvinner Thomas... Jag kanske skulle sparat den där sista säsongen till mer ensamma dagar.

Men, huvet högt. Imorgon till Valparaíso för den andra rundan av intervjuer för min superintressanta uppsats. Och sen om tre veckor far jag norrut för att möta upp familjen i Cuzco/Peru.

Igår blev det vinter.

2009-06-22T19:16:00.000+01:00

21 juli slår den chilenska kalendern om till vinter. Och vädergudarna verkar göra sitt bästa för att leva upp till den nya årstiden. För några dagar sedan drog bergen utanför mitt fönster på sig sin vita vinterkappa och de flesta löven har fallit från träden.

Låter det inte härligt? Det skulle det varit också om det inte varit för ett par anledningar. För det första har det regnat i Santiago hela förra veckan. Nu är det uppehåll och kanske kommer solen titta fram lite imorgon, men Santiago går obönhörligen mot mörkare, kallare tider.

Okej, det där kan man men leva med. Men vad som står högst på "anledningar att längta hem till sommar-Sverige"-listan nu står att jag bor i ett hus utan varken värme. Vilket betyder att det i stort sett är samma temperatur ute som inne.

Efter trippen till köpcentret i fredag har jag bunkrat upp med fliströja och mössa. Men att gå runt hemma med två par byxor, tre-fyra lager med tröjor, mössa och halsduk inomhus... det skulle jag kunna klara mig utan. För att inte tala om nätterna, när jag sover med tre täcken, byxor och tröja.

Tierra Viva!

2009-06-11T19:06:00.003+01:00

Åh, varför ska man alltid hitta allting i sista stund. Jag som letat som en tok efter ställen att köpa ekologisk mat sedan jag kom hit och varje gång jag hittar nått skriker jag nästan till av glädje. (Hittills har jag krossade tomater och tomatsås från USA, Mate-te från argentina och quinoa på min lista). Och så idag hittar jag Tierra Viva, ett bondekooperativ som gått ihop för att sälja sina produkter, utbilda i ekologisk odling och "sprida ordet". Och inte alls långt från där jag bor dessutom!

Äntligen kan jag börja äta med gott samvete igen. :)
Kolla hemsidan, ren inspiration!

Heja fröken!

2009-06-04T21:49:00.000+01:00

Politik betyder helt klart någonting annat här i Chile än vad det gör hemma i Sverige. Trots det lugn och närmast helt avpolitiserade samhälle som möter mig varje dag i tidningar, på gatan och bland vänner, får jag ibland intrycket att landet hela tiden vippar på kanten av en revolution. Och då inte revolution i ordets svenska betydelse, utan det är känslan av att hela det neo-liberala samhällsbygget knakar i fogarna.

Igår, på väg till marknaden för veckans grönsaksinköp, tog jag vägen förbi Plaza de Armas för att posta några brev och dricka en kaffe i solen. Här, liksom på Sergelstorg i Stockholm, blandas människor från hela Chile, människor som annars bara hör ryktas om varandras existens.

Det är turisterna som med sin guideböcker radar upp sig på caféerna. Det är de chackspelande männen som samlas i hundratal på schackscenen. Det är gatuförsäljarna som säljer allt från radioantenner till tavlor. Det är stå-upp komikerna som lockar horder av Chilenare med sina skämt halvrasistiska skämt om peruaner. Det är kostymklädda kvinnor och män som hastar ner för en snabb lunch från kontoren runt omkring. Det är ficktjuvarna som frossar i välfyllda plånböcker. Och det är de politiska agitatörerna som med megafonen som medium försöker omvända sina medmänniskor. Det är det vilda blandningen som får mig att känna någon form av hatkärlek till den här platsen.

När jag sitter där med min kaffe, uppradad bland de andra turisterna, börjar folk samlas på torget. Jag blir nyfiken och börjar undersöka. En halvtimme senare har tusentals lärare från Santiagos kommunalt drivna skolor samlats för att bilda en levande mur runt hela torget. De går långsamt runt runt, sjunget och skanderar sina förtvivlade önskemål om ett mer rättvist skolsystem. Ett skolsystem som inte sorterar ut barnen från första klass i de som kan betala för god undervisning och de som måste nöja sig med lite sämre.

Alla Chilenare jag har pratat med här, utan undantag, menar att skolsystemet suger. Det segregerar och slår ut de som inte kan betala och kvalitén på utbildningen är skrämmande låg. Detta trots att de flesta jag träffat här ändå har tagit sig igenom eller fortfarande pluggar på universitet och uppenbarligen har klarat av den ekonomiska biten.

Det var den här situationen som ledde fram till studentrevolutionen, the penguin revolution, 2006. För att förbättra kvalitén på undervisningen införde regeringen krav på att eleverna skulle vara tvugna att vara i skolan hela dagarna. Men då skolorna inte klarade av att ha alla elever i skolan samtidigt uppstod kaos med lektioner på skolgården, för få toaletter, elever som inte hade råd att äta lunch och inte klarade av undervisningen. Under en månad i maj-juni 2006 gick eleverna ut på gatorna. Efter hand följde lärarna med och tillslut slöt hela samhället upp. Regeringen tvingades backa och gick med på att tillsätta en utredning om utbildningssystemet. Det är den nya lag som denna utredningen mynnade ut i som lärare och elever nu demonstrera mot.

I två månader har strejken pågått. Föreställ er vad en två månader lång strejk bland alla lärare i kommunalt drivna skolor i Sverige skulle åstadkomma. Här når det inte ens fram till tidningen. Krisen är helt bortglömd, eller kanske snarare nonchalerad, av media.

När jag står där på torget och känner revolutionens vibrationer från de upprörda, förtvivlade lärarna, stannar en buss bakom mig i väntan på grönt ljus. Ut genom varenda fönsterglugg sticker ett huvud ut. Barn, i 13-14 års åldern, stämmer upp i kampsången, hurrar och applåderar sina lärare. Den här gången är det inte tårgas som får tårarna att rinna.

Ät kött!

2009-05-31T22:00:00.000+01:00

Ät kött! - Det är svaret jag gång på gång fått på frågan vad jag absolut inte får missa när jag åker till Mendoza i Argentina. Till och med min helvegetariska, buddistiska vän Pablo medger att det är något vi absolut inte får missa.

Så har det blivit dags för den obligatoriska resan till Argentina. Obligatorisk för alla de studenter som kommit hit på turistvisum, giltigt 90 dagar. En sväng in i Argentina och tillbaks besparar dig ett dyrt visum och erbjuder samtidigt en helt fantastisk färd med buss över Anderna. Tillsammans med Natali och Kati från Tyskland begav jag mig så av tidigt på fredag morgonen mot köttets land.

Den sex timmar långa bussresan, vilken inkluderande en timmes väntan i gränskontrollen (vilket tydligen var ungefär en sjättedel av vad man behöver vänta under sommaren) gick ganska lätt att uthärda med den utsikt som erbjöds. Tyvärr är ju utsikt ganska svårt att fånga på bild, men några halvdana glimtar kommer här

Fredagens väder visade verkligen inte upp den bästa sidan av Mendoza och kvällen spenderades ätandes Alfajores (kakor med ett lager av dulce de leche) promenerandes mellan Mendozas fem centrala torg, placerade som femman på en tärning. Till slut landade vi på vad som sades vara bargatan... men det var helt mörkt och inga lampor lyste varken på gatan eller i husen... Just här och just då var det strömavbrott. Tur i otruen hittar vi en bar där vi i skenet av levande ljus kan njuta av lokalt bryggd öl och trevligt sällskap av pratglada argentinare.

Lördagen bjöd på en tur till Maípo och de beryktade många vingårdarna. Som hurtiga européer tackade vi gladeligen nej till alla erbjudanden om att hyra cyklar utan tänkte att vi skulle promenera från ställe till ställe... Vi gick till en vingård och en chokladfabrik. När vi inte hittade någon buss som tog oss dit vi ville gick vi till en nedlagd fabrik inne i staden för provsmakning. Förutom en uppfriskande promenad och god men dyr chokladprovning var turen ganska mycket en besvikelse. Dålig service på vingårdarna och inte särskilt gott vin.

Söndangen bjöd på strålande sol och vi promenerade i ett underbart höstlandskap till Mendozas stolthet, den gigantiska stadsparken som erbjuder alla möjliga sporter du kan tänka dig. Varenda Mendozare var säkerligen i parken just den här dagen och vi hamnade tillslut i en slänt vid den konstgjorda sjön för att insupa några timmars sol innan bussen skulle ta oss tillbaka till Santiago.

Hur var det då med köttet? Klimatvän som jag försöker vara (även om många principer har fått ge vika på grund av dåligt utbud här.), kändes denna köttvurm ganska främmande. Men efter lördagens middag, en buffé för cirka 60 svenska kronor där du hade fri tillgång till fler sorters kött än jag kan namnen på. Direkt tillagade över en öppen eld av en kock som gjorde matupplevelsen ännu mer spektakulär. Efter denna köttfrossa kan jag inte annat än stämma in i vurmen och inse att jag kommer behöver äta endast grönsaker ett bra tag framöver för att kompencera den här helgen.

Vart kommer alla tyskar ifrån?

2009-05-05T03:42:00.004+01:00

Aldrig i mitt tidigare liv har jag lärt känna så många tyskar som här. De finns över allt. De har sin egen tidning, hälften på tyska och hälften på spanska. Min spansklärare talar tyska. Marinsoldaten jag träffade i Valparaíso pluggade tyska. I gänget jag umgås med finns fyra tyskar.

Och nu, sedan Lilja reste hem till Island i morse, bor jag med tre tyskar.

Hur som helst har jag idag bytt rum. När Lilja åkte blev det lite större rummet som har både fönster och värme. Lite dyrare men helt klart ett uppköp.

Om mänskligt lidande och ödets nycker

2009-04-28T23:44:00.004+01:00

För 36 år sedan, den 9 september 1973, stiger den Chilenska flottan iland i Valparaíso och inom några timmar har militär intagit kommunhus, universitet och fabriker. Tusentals arbetare och studenter tillfångatas och låses in på båtar, skolor och idrottsanläggningar som i ett slag förvandlas till fångläger.Den 28 april 2009 finner jag mig i ett samtal med en man som tjänstgjort i flottan i 18 år, sedan året efter demokratins återkomst. "Vi måste glömma det som varit" var hans kommentar om det hela.

En av de som tillfångatogs den där dagen var min lärare på kursen. Igår for jag till Valparaíso för en rundvandring till platser där brott mot de mänskliga rättigheterna begicks under militärregimen. Turen började vid monumentet som skall hedra alla de Valparaíso-bor som försvann eller mördades under den här tiden.

I hela Chile försvann eller mördades ungefär 3500 människor, de allra flesta under kuppens tre första år då regimen urskiljningslöst grep och torterade folk för så enkla anledningar som att de befann sig på fel plats vid fel tillfälle. Där efter började de mer systematiskt att rikta in sig på specifika politiska grupperingar, först MIR, sen socialisterna och tillsist kommunisterna.

Den där dagen, när Tito och tusentals andra greps i Valparaíso, spelade det ingen roll vilken politisk åsikt du hade. Kuppmakarna var rädda för studenter och arbetare, då det räckte att du tillhörde någon av dessa grupperingar för att kastas i något av fånglägren. Där torterades du och förhördes, hade du tur kunde du bli frisläpp, hade du otur fraktades du vidare till nästa anhalt för fortsatt tortyr.

Tito släpptes så småningom och gick under gjorden för att organisera arbetet mot kuppmakarna. Han var 18 år då. Han blev avstängd från sina juridikstudier på universitetet och blev tvungen att lämna familj och vänner. (Många av vännerna var nu en del av kupp-maskinen) Efter några år tillfångatogs han igen och blev under två år utsatt för systematisk tortyr och placerad på otaliga fångläger och fängelser. Slutligen tvingades han lämna landet och återkom först 10 år senare, ett par år innan regimen gav upp och demokrati återinfördes.

En av de platser som användes som plats för tortyr och i några fall mord på civila var flottans träningsfartyg Esmeralda. Här kommer en av ödets nycker in i bilden. Efter att vi avslutat rundturen beslöt jag mig att ta bussen till Con Con, en liten stad norr om Valparaíso. Vädret ansträngde sig verkligen inte för att visa upp staden och stranden från sin bästa sida så jag satte mig snart på en buss tillbaks till Valparaíso. Där hamnar jag brevid en man som tjänstgjort 3 år på detta fartyg, och totalt arbetat 18 år i flottan.

Slumpen att den här mannen ska hamna brevid mig och börja prata är lite för osannolik så när han frågar om vi ska ta en öl innan min buss går så tackar jag ja. Och det är med chockblandad faschination jag lystnar på det han berättar. (Alla som ska arbeta i flottan tjänstgör 6 månader på Esmeralda, under den tiden reser de runt jorden och besöker olika hamnar.) Här återges hans berättelse i tillrättalagd och översatt men med samma andemening:

Åh, du kommer från Stockholm. Jag har varit där med Esmeralda, men jag gillade det inte. Chilenarna i Sverige, de som blev exilerade där, mötte oss med demonstrationer och anklagelser för det som hände under regimen. Men de är knäppa (han virar fingret runt tinningen,- "loco"), de måste lägga det där bakom sig!

- Menar du att du inte kan förstå varför de är arga?

Ja, det måste lägga det där bakom sig. Man ska glömma det som varit, leva för dagen och se vad som händer imorgon.

Detta säger han om människor som tvingats lämna familj och vänner pågrund av det förtryck som pågick, människor som kanske själva torterats på just det här skeppet.

Den Chilenska kluvenheten som jag fått förklarad för mig på lektionerna fick igår en helt ny dimension. Den fick ett mänskligt ansikte.

E-postadresser utväxlades och löfte om att snart höras. När jag kom hem fanns där mycket riktigt ett mail. Kan inte bestämma mig för om jag ska svara eller inte.

Räcker maten om alla odlar ekologiskt?

2009-04-27T21:10:00.000+01:00

Med anledning av den urkorkade debatt som jag förstått pågår i Sverige nu så vill jag lyfta fram ytterligare en notis ut Veckans Ekolantbruk:

De senaste veckorna har det pågått en intensiv mediadebatt om ekologiskt lantbruk startad av Marit Paulsens bok "Lurad av laxen". Ekologisk produktion ger bara halva skörden och kan inte försörja världen, skriver hon. Ekomat är en lyx för "rika, vita människor som har betalningsvilja och betalningsförmåga".

Medialt spännande med många tvärsäkra påståenden, och boken är säkert avgörande för om Marit ska lyckas göra comeback som EU-parlamentariker i det stundande valet. Däremot är det sämre beställt med faktakoll och referenser.

Här kommer några länkar till vidare läsning av olika slag för den som vill veta varför ekologiskt lantbruk - tvärtemot vad Marit Paulsen säger - betyder större livsmedelssäkerhet för de allra flesta människor i världen.

Ekologiska Lantbrukarnas ordförande Elin Rydström i ATL 24 april

Kemikalieinspektionens generaldirektör Ethel Forsberg i SvD 21 april

Räcker maten om hela världen odlar ekologiskt? Artikel i Ekologiskt lantbruk 5/2008 (pdf)

Fyra forskare på Centrum för Uthålligt Lantbruk vid SLU

Naturskyddsföreningen, diverse bl a en intressant dokumentation från ett projekt i Etiopien

Folkpartiet, och i synnerhet Maurit Paulsen, hade förvisso redan innan mycket att bevisa innan de skulle förtjäna min röst. Men jag kan inte annat än beklaga att ett parti som defakto sitter i regeringsposition (lyckligtvis inte som miljö eller jordbruksministrar) väljer att lyfta fram kandidater av den här kalibern. Inte konstigt att förtroendet för våra politiker då blir lågt.

Det står såklart vem som helst, även Maurit, fritt att ha och uttrycka en åsikt, men att försöka plocka billiga poänger genom att vilseleda allmänheten är inget någon i mina ögon vinner respekt på.

Demokrati = tårgas och vattenkanoner?

2009-04-02T20:09:00.013+01:00

Plötsligt känner jag hur en tår börjar rinna längs kinden. För ett ögonblick tänker jag att det är åsynen av detta uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna som framkallar känslor. Sedan känner jag hur det börjar klia i halsen. Jag vänder mig om och ser människor springa med tröjor för ansiktet, bort från molnet av tårgas och de bepansrade kravall-sköldpaddorna. Rakt in i vattenkanonernas stenhårda strålar. Välkommen till sydamerikas högst aktade demokrati.

Händelsen är inte på något sett unik. Minuter senare kommer en skräckslagen tysk turist fram och frågar om jag vet vad som pågår. Går det alltid tillsåhär, frågar han sen, här om dagen hamnade jag mitt i en annan demonstration som slutade på samma sätt.

Tyvärr blir svaret ja, det är på det här sättet Chiles polis besvarar folkets röst. En laglig demonstration av studenter och lärare som tröttnat på Chiles urusla utbildningssystem. Ett system som till största delen inrättades under Pinochet på 80-talet som innebar att en majoritet av skolorna privatiserades och ansvaret för de statliga skolorna fördes över till kommunerna. Bristen på statlig kvalitetskontroll innebar att vem som helst över 18 år kunde starta en skola och göra vinst såväl på det statliga bidraget och på de skyhöga terminsavgifterna. För att öka vinsten kunde klasser bestå av uppåt 50-60 elever.

Detta skedde samtidigt som kommunerna tog över ansvaret för det statliga skolorna. Resultatet: brist på pengar. Skolorna var (och är) förvisso gratis för eleverna, men pengarna som staten ger i bidrag räcker inte till för att bibehålla kvalitét. Systemet utgör ett utmärkt exempel på hur en allt för liberal politik förstärker klasskillnaderna i samhället. För att ansöka till universitet måste alla studenter göra ett nationellt prov. De som haft råd att betala för bättre utbildning klarar naturligtvis proven betydligt bättre så kunskapsklyftan mellan klasserna ökar. En beskrivning av ett mycket komplicerat problem i korthet.

För två år sedan började så studenter och lärare att mobilisera. Rörelsen drevs primärt av elever i de kommunala skolorna, elever som var 14-15 år gamla. Då, precis som nu, svarade polisen med våld och tidningarna visade bilder av 10-åringar som blir nedslagna av kravall-sköldpaddorna. Rörelsen sprider sig i hela samhället, utbildningsministern tvingas avgå och regeringen lovar att ta fram ett förslag på en ny lag. I det utskott som bildas sitter elever, lärare och experter och folk bli optimistiska.

För tre dagar sedan presenterade så regeringen den nya lagen och igår antogs den av parlamentet. Och vad hade hänt? Den enda skillnaden från den gällande lagen var att den som driver ett utbildningsföretag inte får vara aktiv i andra branscher samt att det inte längre ställs krav på lärarbehörighet, varken i privata eller kommunala skolor. Man lovar också att tillsätta ett organ för kontroll av skolornas utbildningskvalitet men inga närmare detaljer ges för hur det ska gå till.

Lärarna räds lönedumpning, eleverna räds ytterligare kvalitetssänkning. Elev- och lärarrörelsen tar ny form. Min skola hölls öppet som vanligt idag, trots demonstrationerna, men min professor menade att jag lär mig mer om chilensk politik av att se demonstrationerna än att lyssna på honom. Gå dit och titta, men vad du än gör, håll dig bakom polisens linje. Bär din kamera tydligt synlig och håll dig bland de övriga journalisterna.

Det var mäktigt att se tiotusentals elever och lärare tillsammans tåga in i den lilla parken som av avgränsats med kravallstaket av polisen. Som att föra in får i en fålla. I ungefär en halvtimme tilläts demonstranterna skandera sina krav. Sen. På en given signal släpps ett antal stadsbussar fram på den avspärrade gatan mellan journalister och demonstranter och blockerar sikten. De mest erfarna journalisterna har redan försett sig med såväl hjälm som gasmask. Studenterna flyr, hals över huvud. Tre monster med vattenkanoner rusar fram på båda sidor om parken och skjuter på allt de ser röra sig. Efter rusar kavaleriet och skjuter tårgas mot de grupper som trotsat vattenkanonerna och fortsätter hålla banderollerna högt. Hundratals kravall-sköldpaddor, på häst och till fots tar hand om eftersläntrare. Arresterar så många de kan och stoppar in dem i bepansrade bussar utan fönster.

Jag rör mig en gata bort från demonstrationen...och allt är precis som vanligt. Glassförsäljare. Överfulla tunnelbanevagnar. Hånglande par i parkerna. Ännu en dag i den stolta demokratin Chile är till ända.

Tillbaks till syndikalisterna

2009-03-27T04:06:00.003+01:00

Plötsligt mindes jag vilken känsla det var jag hade i kroppen. Det var samma känsla som jag hade för många år sedan, på det där mötet som blev början på så mycket. I bibliotekets mötesrum hemma i Katrineholm.

Igår frågade Pablo om jag ville följa med på ett introduktionsmöte för Amnesty Internationals grupp för barns rättigheter. Jamenvisst, ett utmärkt tillfälle att träna spanska och träffa nytt folk.

Jag vet inte hur många tusentals föreningsmöten jag varit på sedan det där första mötet på Kulturhuset ängeln i Katrineholm. Men när jag satt där runt ett bort med personer som riktigt glödde av engagemang kändes det som att varenda erfarenhet jag skaffat mig var fullkomligt irrelevant. Jag mindes plötsligt hur det är att komma ny till en organisation och kastas in i en verklighet där du inte förstår språket och inte känner ett dugg ägarskap över frågorna.

Och plötsligt spelades filmen upp. Det där första mötet. Det var Miljöpartiet och Syndikalistiska ungdomsförbundet som bjudit in. Jag minns inte vad mötet egentligen handlade om, men jag och Johan satt där som enda nykomlingar (Jag minns inte om det var jag som övertygade honom eller han som övertygade mig) . Och jag mins att jag sa någonting om hur viktigt det är att få utveckla sin egen stil och identitet, och därmed vikten av tolerans för det som är annorlunda. Antagligen uttryckte jag det annorlunda, och helt säkert stakade jag mig.

Jag förstod i ärlighetens namn inte särskilt mycket av kvällens möte. Men jag har nu tagit på mig att leta i mina kontaktnät efter organisationer/institutioner som kan finansiera ett fredsprojekt riktat mot barn och lärare. Och även om jag inte förstod så mycket av orden, tyckte jag mig snappa upp många av de problem som vi stöter på i varje lokalförening, varje distrikt och varje styrelse. Bara det att jag kom på mig själv med att sitta och räkna härskartekniker kanske tyder på att mina erfarenheter trots allt räknas.

Jag har köpt en cykel...

2009-03-23T20:56:00.002+01:00

Jag har köpt en cykel. Den är blå. Den har nästan inga bromsar, men det ska Claudio fixa imorgon. En ringklocka ska den också få. Sen kan inget stoppa mig från att susa fram i den hektiska Santiagotrafiken, jag och min blå cykel.

Här ska min blå cykel få bo, tillsammans med mig i mitt rum muy muy pequeño.

Ekologisk odling i Vita Huset

2009-03-23T16:25:00.000+01:00

Ytterligare en anledning att vara glad över det amerikanska folkets val i höstas:

Nya presidentfrun Michelle Obama har grävt upp en av Vita Husets gräsmattor för att anlägga en ekologisk köksträdgård, enligt New York Times i förra veckan. Trädgården ska förse både presidentfamiljen och representationsmiddagar med egna grönsaker. Men enligt fru Obama är det allra viktigaste syftet att ta emot och utbilda barn om hälsosamma och närproducerade frukter och grönsaker så att de sedan går hem och utbildar sina föräldrar som i sin tur kommer att förändra samhället. I Vita Husets växthus gror nu 55 olika sorters grönsaker från ekologiskt utsäde för att sedan kunna planteras ut.
/Veckans Ekolantbruk

Bäst i klassen!

2009-03-19T23:48:00.002+01:00

Så hade plötsligt vardagen anlänt till Santiago. And I kind of like it.

I måndags hade jag introt till kursen Politics and human rights som jag läser på Universidad Academia de Humanismo Cristiano. Förutom att jag lyckades gå till fel skola och därmed blev 20 minuter försenad (mañana, mañana) och att det kändes liite konstigt att sitta ensam i klassrummet, så gick det bra. Professor Tito (som ser ut som tysken i Mediamarkt-reklamen ungefär) ursäktade så mycket för situationen, under de 10 år kursen gått har det aldrig hänt att alla utom en har avsagt sig sin plats med så kort varsel. Normalt går inte kursen med färre än 6 elever, så att köra kursen bara för mig är en ren förlustaffär för dem.

Well, desto mer uppmärksamhet får jag! Måndag, onsdag och fredag är det lektion och en dag i veckan åker jag på utflykt tillsammans med en tolk. De flesta utflykter går till platser runt om i Santiago, men en dag kommer jag arbeta på lokalorganisation i Valparaiso och en tvådagarstripp går upp i bergen där jag ska träffa småbrukare, gruvarbetare och säsongsarbetare. Den teoretiska delen av kursen är inte särskilt djupgående utan kursen syfte är att ge en bred bild och förståelse för den chilensk kultur och politisk situation. Det lugna tempot på kursen motiveras med att jag lär mig mer om Chile av att umgås med chilenare än att läsa demokratiteorier.

Osså var det det där med spanskan också... Men även spanskalektioner ingår i kursen. 2x1,5h i veckan med linguisten Rodrigo (typ min ålder, kommer till lektionen med ipodlurarna i och solbrillorna på. :)) som med stort tålamod tragglar mig igenom verbformer. Faktum är att efter en lektion med honom (även dessa har jag ensam) kan jag faktiskt känna visst hopp om möjligheten att kunna kommunicera hjälpligt frammåt juni-juli. Jag måste bara komma över det där steget att inte våga göra fel...

Skolan är liten, kanske 4000 elever, och en av Chiles få vänsterorienterade universitet. De statliga universiteten sägs annas vara väldigt höger. Känns som jag hamnat rätt. För övrigt känns skolan mer som ett amerikanskt college, med fullt av folk i vart enda hörn av skolgården. Skolan har självklart egna fotboll-, tennis- och schacklag.

---

Förutom glosträning och repetition av demokratiteorier går dagarna nu mest till att planera utflykter till när Lotta kommer i påsk! Jippitralalala va roligt det ska bli.

Valpa och Viña

2009-03-16T19:47:00.005+01:00

Jag har blivit totalt förälskad! Valparaiso, hamnstaden med små vindlande gator som snirklar sig upp och ner längs bergen. Staden där graffitti inte bara är lagligt utan uppmuntras av staden. Staden där du inom en halvtimmes bussresa hittar både vidsträckta stränder, sandboarding (Snowboard på sanddynor) och vingårdar. Staden där de allra mest otänkbara saker händer.

I lördags åkte jag med Mimi och hennes klasskompisar till stranden i Viña del mar, bara ett stenkast från Valpa. Tyvärr är inte vattnet särskilt badvänligt, kallt och meterhöga vågor. Med det hindrade inte oss från att kasta oss i och tumla runt som vantar i vågorna. Gänget jag åkte med är trevliga, kanske inte några jag skulle vilja dela mitt liv med men det är skönt att ha ett gäng att hänga med. Ska bara försöka lära mig lite mer spanska så jag förstår vad de pratar om också...

Framåt eftermiddagen hoppade jag på en buss (i farten) till Valparaiso för egna äventyr. Jag hade nog inte mer än klivit av bussen förrän jag förkunnade min kärlek till staden. Jag letade upp det lilla vandrarhemmet jag bokat och gav mig snart ut på upptäktsfärd i staden. Bilderna här nedan kan såklart inte på något sätt beskriva dess skönhet men de kanske kan säga något litet.

Käkade middag på ett ställe där det spelades och sjöngs Valpiska folksånger och den enda rätten som serverades var Chorrillanas, ett berg av pomfrittes, ovanpå det stekt ägg, stekt lök och ett berg av kött. En nationalrätt inte helt olik kebaben...

Tillbaks på vandrarhemmet hade Boby, han som drivet hostlet, tagit initiativ till att alla som ville kunde följ med på konsert. Så snart satt jag där med ett irländskt par, en schweizare, en norska, några amerikanskor, en australier, en britt och några tyska killar och njöt av en chilensk singer songwriter. Men kvällen slutade inte där, vi hamnade tillslut på en av Valpas nattklubbar där jag lyckades både komma in och dricka gratis hela kvällen. Don't ask me how.

Efter kanske 3-4 timmars sömn bjöds det på frukost. Jag och Linnea från Norge kände väl ganska kraftiga sviter från gårdagen och beslöt oss för att ta den walkingtour som hostlet erbjöd för att se stan. Det blev bara vi två och Bobby som nu agerade guide. Och den utlovade tvåtimmarsturen övergick till en flaska vin på lunchrestaurangen, och vidare till Valpas äldsta hamnkrog. Vi bara satt och skrattade och drog anekdoter hela dagen. När jag tillslut sa att jag nog var tvungen att börja leta mig bort mott busscentralen för 2 timmarsresan tillbaks till Santiago kändes det ritkigt tråkigt. "We're gonna miss you!"

Hit kommer jag komma fler gånger.

När jag blir stor...

2009-03-13T23:54:00.001+01:00

... ska jag förbjuda spanska verbformer! Ingen ska få prata i annat än presens och inga pronomen ska få användas. Så det så.

Som i Alby fast på riktigt

2009-03-12T16:55:00.002+01:00

Jag kan här med meddela att det bästa sättet att orsaka svår baksmälla är att kombinera alkoholen med att inte förstå språket som talas på festen. Man koncentrerar sig så hårt hela tiden på att försöka förstå vad som sägs runt omkring en att man inte märker ölens effekter...förrän dagen efter.

Det hela började med att Mimi, en av tjejerna i huset, bjöd med mig på en liten fest med några från hennes klass. Vi hamnade hemma hos en av chilenarna och mer folk droppade in. Så nu har jag med egna ögon beskådat en klassisk Latin Fiesta, den var inte alls som i Alby. Visserligen dansades lite Merenge, men annars var den precis som studentfester är mest.

Den största skillnaden är nog att till skillnad från Sverige där festens livslängd avgörs av hur mycket alkohol som tagits med, kan man här bara gå till närmaste bensinmack och köpa mer. ojoj...
Idag blir nog en lugn dag. Plugga lite spanska kanske.

Uppochner-gångar

2009-03-11T19:45:00.003+01:00

Vaknade före soluppgången i morse. Det verkar inte vara praxis här. Dagen planerades ägnas till att lösa alla de där småsakerna som hela tiden dyker upp, som till exempel att jag fortfarande inte var säker på om jag skulle läsa kursen jag kommit hit för att läsa... 5 månaders privatundervisning i all ära men det finns kanske roligare sätt att studera...

Hur som helst skulle jag börja med att ladda min mobil, och inser att både reservmobilen och laddaren till den mobilen jag använde var borta... Antagligen urplockade ur mitt incheckade bagage av en illvillig väskbärare på flygplatsen. Men i vilket land? no se...

Så för alla som planerat att skicka meddelanden till mig när jag är borta, gör det inte till mitt svenska nummer. Gör det istället till +56998824028. Det verkar som att jag både kan skicka och ta emot på det numret.

Ang skolan så har jag också nå fått klarhet i att jag på inga villkor kan få hjälp från Stockholms Universitet med att läsa en kurs på ett av de universitet som de samarbetar med. Det beskedet gjorde beslutet att läsa den kursen jag kom hit för ensam ganska enkelt.
Förtydligande: För att inte ha missat några chanser ville jag alltså kolla om Sthlms uni kunde hjälpa mig att läsa en kurs på Universidad Catolica istället för att jag ska behöva vara ensam student på Politics and Human Rights-kursen.

I övrigt har dagen spenderats med att promenera nere i centrum med Miriam som också bor i lägenheten. SÅÅÅ varmt idag!

En kaffe tack

2009-03-11T02:35:00.002+01:00

Idag har tre små mirakel inträffat.

1. Jag lyckades köpa ett Bip!-kort till tunnelbanan. Precis som SL-access fast under rusningstid och på spanska.

2. Jag lyckades köpa ett sim-kort till telefonen. Och inte nog med det, jag lyckades gå till en butik och förklara vad jag behövde varpå butiksägaren hänvisade mig till en annan butik.

3. Jag lyckades beställa en cappucino, säga att jag jag ville ha en stor och slutligen be om notan.

Det är de små miraklen som gör livet spännande.

Min första kindpuss

2009-03-10T19:26:00.003+01:00

Framme! 27 timmar efter starten på Arlanda. Nästan 6 timmar på Frankfurts flygplats och ett par timmar i Sao Paolo. Det var egentligen inte förrän jag checkat in väskorna på Arlanda som det verkligen gick upp för mig att jag var på väg. En hissnande känsla, "Vart är jag på väg egentligen?"

Väl på plats tog jag mod till mig och lyckades på urkass spangelska hitta en buss som tog mig till centrum av Santiago. På bussen hittade jag min första nya vän, Ben som bara ska vara här nån vecka men som också vill se stan. Vi får se om vi gör slag i saken. Temperaturen är väl sisådär 25-26 grader, alldeles perfekt.

Efter att ha snurrat runt lite i tunnelbanan hittade jag tillslut hem. Här är jag nu installerad tillsammans med en Isländska, tre tyskar/or och tre chilenare. Rummet är verkligen ingenting att hurra för. (Framförallt ingenting du drömmer om att betala 3300 kr i månaden för) 6 kvadratmeter med ett skrivbord stort som ett A4-papper och en byrå med plats för det viktigaste. Inga fönster annat än dörren som är helglasat och igensatt med flera lager av gamla trasor. Vilket jag förstår för tar man bort dem är det direkt insyn från såväl grannar som från vårt eget kök.

Vi får se hur länge blommorna jag nu har köpt klarar sig med tanke på att rummet fårsolljus på sin höjd ett par timmar varje kväll... Om någon har tips på blommor som trivs utan solljus så var vänlig tipsa!

Vardagsrummet har desto mer att erbjuda. Om man bortser från trafiklederna (i plural) så har vi en vacker park som enligt uppgift lämpar sig ypperligt för jogging.

Dagen har spenderats med en guidad tur av Karsten till mataffären (som inte har någonting ekologiskt men massor av vin, tar det ut varandra?) Senare ska jag nog ta mig ut och försöka leta upp ett sim-kort och ett Bip!-kort till tunnelbanan. Mitt första försök misslyckades fatalt...

En stilla paus i letandet efter eluttag på Franfurts flygplats.

Tillslut hittade jag den perfekta arbetsplatsen. Vad har tyskar emot offentliga eluttag?

Flygplanet som förde mig tvärs över Sydamerika.

En liten liten säng i ett litet litet rum.

Utsikten från vardagsrummet.

Utsikten från min balkong.

Mitt liiiilla lilla skrivbord

T-1 Fem månaders privatundervisnng väntar

2009-03-08T10:22:00.002+01:00

Vilket meddelande är det du allra minst vill ha när flyget lyfter om två dagar och allt utom packa är avbockat på att-göra-listan?

Det meddelande jag fick var så sjukt otippat att det framkallade omväxlande skrattattacker och ångestutfall.

Alldeles nyligen har vi fått veta att våra studenter har hoppat av kursen (olika anledningar). Det finns risk att du kommer att vara den enda student som läser kursen (möjligen en student till som fortfarande väntar besked från CSN).
Det finns tre alternativ:
1.- Vi har inga problema att erbjuda dig kursen ifall du är ensam: vi skulle anpassa den bara.
2.- Erbjuda dig plats till nästa termin (Augusti-december)
3.- Skicka pengarna tillbaka till dig (Registrerings och kursavgift).

Med två dagar till avfärd känns alternativen begränsade. Så nu väntar 5 månaders privatundervisning på temat politics and human rights i Santiago de Chile.

Jag kommer iaf alltid känna mig bäst i klassen!

T -13 Ge mig gärna din röst!

2009-02-24T23:00:00.004+01:00

Idag har jag deltagit i LSU:s utbildning för val-ambassadörer inför Europaparlamentsvalet som äger rum i hela EU 7 juni i sommar. Vi har lyssnat till EU-parlamentariker Jens Holm (V), representanter från valnämnden i Stockholm och en tjänsteman från Europaparlamentets informationskontor i Stockholm. På det stor hela inte så mycket nytt, men det var roligt att delta i den här viktiga och coola kampanjen som LSU driver.

Målet med LSU:s kampanj är att fördubbla antalet förstagångsväljare till 50% 2009. Ett ambitiöst mål som kräver stort engagemang.

Så nu kan jag alltså kalla mig val-ambassadör och mitt bidrag till ökat valdeltagande, förutom den vackra bilden jag snickrade ihop här, är att försöka dra ihop en val-fest på svenska ambassaden i Santiago på valnatten för att se till att alla Svenskar i Chile röstar.

Vad ska du göra? Mitt första tips är att bli medlem i facebook-gruppen Jag ska rösta 7 juni.

T-14 YEAH!!!! THIS IS TERRIFIC!!!!! WHOOOOOO HOOOOO!!!!! WOW! WONDERFUL!!!!

2009-02-23T22:58:00.000+01:00

8.15 ringer det. Jag kastade mig sömndrucken över väckarklockan men det slutade inte. Telefonen! -ööh, hallå? - VI HAR SÅLT VÅR FÖRSTA COOLBOT!

I Torsdags gick första annonsen ut i Ekologiska Lantbrukarnas medlemstidning, samtidigt lanserade vi vår experimentella Google-kampanj. Och snart nog började besökarna droppa in, och inom tre dagar har vi alltså sålt vår första Coolbot!

Reaktionen från vår tillverkare i USA lät inte vänta på sig:

YEAH!!!! THIS IS TERRIFIC!!!!! WHOOOOOO HOOOOO!!!!! WOW! WONDERFUL!!!!

T -17 Krig och fred

2009-02-20T23:24:00.000+01:00

Man kan tycka att det pågår tillräckligt många krig i världen.Det kriget jag förklarade idag kommer inte få tillnärmelsevis lika fruktansvärda konsekvenser, men det lyckades ändå vända upp och ner på min dag. Kanske var det ödet som gjorde att jag fick chans att balansera ying mot yang ikväll genom att leda Peace Quest genom sitt årsmöte.

Kriget jag startade riktades en havererad hårddisk. Ja det låter fånigt, men jag insåg med chock hur lamslagen jag blev när datorn, min extra kroppsdel, inte ville fungera. Plötsligt kunde jag inte alls skriva den där utvärderingen som skulle bli klar idag. Inte kunde jag läsa handlingar till mötet jag skulle leda. Inte kunde jag ta tag i någon av de tusen andra saker jag måste göra innan jag åker. Istället blev det till att åka in till stan och spendera pengar jag inte har på en hårddisk jag önskar att jag inte behövde.

Men efter att har fått rensa huvet med en kopp varm choklad en timme var jag mer än redo för kvällens utmaning. Peace Quests årsmöte. Jag tror att det gick bra. Det var god stämning, mycket skratt och många aplåder. Mötet fortsätter imorgon och trots att det egentligen tar tid som jag hade velat lägga på att hälsa på Anna i Södertälje eller Anna och hennes baby i Växjö så känns det ganska okej.

T -18 Det verker i smilbanden

2009-02-19T22:58:00.002+01:00

Det yrke som jag alltid ansett vara det minst attraktiva arbetet har nog varit telefonförsäljare. Inte för att jag på något sätt missunnar alla (unga) människor som tar sånna jobb, min telefonskräck har bara varit ett tillräckligt skäl för att hålla mig långt borta från sånna yrken. Men nu sitter jag plötsligt här, ont i varenda ansiktsmuskel efter att ha A-R-T-I-K-U-L-E-R-A-T S-Ö-N-D-E-R Studieförbundet Vuxenskolans verksamhet i två dagar.

45 enkäter, 12 minuter per samtal, totalt 540 minuter, 9 timmar. Lägg därtill de kanske 40 personer jag pratat med som antingen inte vill besvara enkäten eller som vill att jag ska ringa tillbaks senare. 70 % av personerna över pensionsålder gör det ännu viktigare att jag A-R-T-I-K-U-L-E-R-A-R ordentligt. Jag kommer vara evigt tacksam för det skype headset jag investerade i under hösten.

Det enda nöjet jag unnat mig dessa dagar har varit att gå och handla... och eftersom jag bor där jag gör var det ICA MAXI som blev föremål för min shoppingrunda. Dessutom det enda som var öppet när jag ringt sista samtalet framåt halv nio på kvällen. Så ett välfyllt kylskåp har jag i alla fall fått på kuppen.

T-20 En valdag

2009-02-17T23:44:00.003+01:00

Klubba årsredovisning, budget 2009 års valanslag och förberedelse för valet till Europaparlamentet vad några av de punkter som stod på dagordningen när Valmyndighetens nämnd idag träffades.

Visst känns uppdraget lite märkligt ibland, de flesta besluten är ju redan fattade av riksdag och regering och verksamheten är strikt reglerad i vallagen. Men det är ändå en viss charm i att med ett par tre månaders mellanrum ta sig ut till Valmyndighetens lokaler på Solna. Ett förtroendeuppdrag jag haft sedan 2007.

Valmyndigheten ansvarar alltså för att arrangera val i Sverige och i år står såklart valet till Europaparlamentet i fokus. Bland annat gav nämnden idag klartecken till att gå över till optisk maskinell räkning av rösterna i onsdagsräkningen i Stockholms län. Den som dela mitt intresse för valprocesser förstår att onsdagsräkningen, där det slutgiltiga resultatet fastställs och där personrösterna räknas, kräver mycket resurser. Närmare bestämt har ungefär 180 personer suttit där och räknat. Med det nya systemet där valsedlarna skannas in i datorn som läser av dem ska det räcka med 30. Det är utveckling.

Myndigheten har också i uppdrag att rapportera om antalet avhopp bland unga folkvalda. I år såg statistiken ut såhär:
Riksdagen: 5 av 374 valda är i åldersintervallet 18-25, ingen har avgått.
Landstingsfullmäktige: 28 (2%) av 1823 ledamöter är i åldersintervallet 18-25, 7 har avgått. Fler tjejer än killar hoppar av.
Kommunfullmäktige: 483 (3%) av 14661 ledamöter är i åldersintervallet 18-25,151 har avgått. Flest hoppar av i Gävleborg och Jönköpings län (50%)

I höstas skrev min goda vän Sanna en uppsats här hon undersökta unga människors anledning till avhopp från förtroendeuppdrag i kommunfullmäktige. Den lässugne kan säkert få ett ex!

T -21 Återvunnen vänskap

2009-02-16T21:48:00.000+01:00

Tre veckor kvar till avresa. Jag kommer hem till Stockholm med en betydligt längre att-gör-lista än när jag åkte. Men jag kommer också hem med en återvunnen vän. Det senare väger helt klart upp potentiell ångest.

Det var mer än nio år sedan jag träffade Linda sist. Hon som blev en av mina käraste vänner under konfirmationslägret för 12 år sedan. Så mycket vatten har runnit under broarna. Så mycket har våra liv förändrats. Men vilken känsla att kunna träffas efter så här länge och känna att man tar upp tråden där man slutade. Så många människor passerar genom livet, men vissa behåller liksom alltid sin plats. Det är fint. Det gör mig glad.

T -22 Vi ska revolutionera resebranschen

2009-02-15T21:00:00.005+01:00

I ungefär 2,5 år har jag, Johan Westin och Samir Sandberg utvecklat en affärsidé. Idén är sjukt bra, bland annat har vi sopat banan med andra affärsidéer i Venture Cup och gått därifrån som vinnare med 10 000 på fickan. I helgen var det arbetsläger i Linköping och många avgörande steg togs för entreprenörsdrömmen att bli sanning.

I korthet, problemet: Du ska kanske resa från Stockholm till Borås. Du kan välja mellan tåg, expressbuss eller flyg. För att hitta den bästa resan måste du alltså göra minst tre sökningar på tre olika hemsidor. Därtill kan du välja mellan en mängd olika prismodeller och avgångar. Och alla sidor är dessutom sega och jobbiga.

Vi erbjuder därför en tjänst där du, precis som på prisjakt kan hitta och köpa det billigaste alternativet bland alla restyper. Självklart kan du också sortera efter restid, ankomst eller klimatpåverkan också. Hur är det möjligt? Det är vår lilla hemlighet. ;)

För att förverkliga våra entreprenörsdrömmar har vi bildat företaget Three fifty bits. I affärsplanen beskriver vi oss såhär:

Vi har lessnat på opersonliga internettjänster konstruerade för en svunnen tid. Vi förstår inte det logiska i att driva företag isolerade från sin omvärld utan en social dimension. Vi brinner för att skapa tjänster som är verktyg för att skapa en hållbar utveckling, där framtida generationer inte behöver städa upp efter vår generations sociala, ekonomiska och ekologiska beslut. Vi skapar personliga och hållbara lösningar på dagens och morgondagens problem, för att göra livet lite enklare för oss själva och andra.

350 bits? Namnet anspelar såklart på mängden koldioxid som forskarna bedömer att vår atmosfär klarar av utan allt för stora negativa effekter på klimatet. Siffran som vårt samhälle kommer kretsa kring under många generationer framåt. En symbol för hållbar utveckling. Bits, ettor och nollor. Den perfekta symbolen för oss som ser internet som den naturliga platsen att skapa förändring.

Nu har vi en spännande tid framför oss för att leta investerare och partners. Ett perfekt litet sidojobb att göra från Chile. Håll ögonen öppna, för snart kommer vi att revolutionera resebranschen!

T -24 Kylig start på karriären

2009-02-13T22:11:00.002+01:00

Idag var gjorde vi en jungfrutur med Coolbot, produkten som revolutionerar möjligheten att skapa kyla. I en husvagn av modell Kalle Ankas Julafton har vi sedan i somras snickrat på ett kylrum som nu är inskålat med skumpa och tårta.

Det hela är ett projekt jag och mamma driver tillsammans. Fader till projektet är Ron Kohsla, bonde och uppfinnare i USA. Ron skulle bygga ett kyllager till sina grönsaker på gården men tyckte det var på tok för dyrt att investera i en storskalig kylanälggning. Istället började han experimentera med vanliga luftkonditioneringsanläggningar som gick att köpa i närmaste homedepot-butik. Resultatet blev en Coolbot, en liten dosa som genom att kopplas till en enkel fönstermonterad A/C kunde utnyttja dess kylkraft så otroligt mycket bättre, från att kunna sänka temperaturen ner till 17 grader kan en Coolbotutrustad A/C sänka temperaturen ända ner till noll!

Fördelen då? Med den här tekniken sänks energiåtgången upp till 5o%, fantastiskt både för klimat och plånbok.

Den här ska vi alltså saluföra, till att börja med i Sverige. Och för att göra det, för att kunna demonstrera och för att lära oss så har vi nu byggt ett riktigt kylrum. I en gammal husvagn vi fått kämpa för att få att hålla tätt mot väder och vind. Idag tryckte vi så på startknappen. Ett nervöst ögonblick då vi investerat både kapital och energi i en teknik vi faktiskt aldrig sett med egna ögon. Vilken fantastisk glädje när det bara fungerade!

Med champagne och tårta firades såklart detta stora ögonblick, och stolt kylde vi ner våra gäster till omkring 4 grader. Nästa vecka publiceras vår första annons. Här ska säljas Coolbots!

Läs allt på www.coolbot.se

T -25 Det bubblar!

2009-02-12T22:33:00.000+01:00

Samhällsentreprenörskap är mer än bara ett modeord. Det märktes särskilt tydligt idag på KK-stiftelsens stora nätverksmöte på Subtopia idag. 150 deltagare och minst lika många fantastiska idéer och inspirerand exempel.

Det är en så häftig känsla att komma lita halvpepp till en konferens, och att redan från första talaren känna i hela kroppen en känsla av "ÄNTLIGEN NÅGON SOM SÄGER DET SOM ÄR SÅ SJÄLVKLART!". Att entreprenörskap inte bara behöver handla om att maximera profiten var kanske inte dagens nyhet, men det som Pamela Hartigan från Skoll Centre for Social Entrepreneurship lyckades sätta ord på var det systemfel som hela vårt ekonomiska system baseras på. I korthet: vårt ekonomiska system av idag bygger på att vi mäter framgång enbart i termer av maximerad profit. Det betyder att när det inte lönar sig att ta ansvar för miljö och människor prioriteras detta helt enkelt ner.

Det är det här systemet som har lett fram till den ekonomiska, humanitära och ekologiska kris som världen nu står inför. Någon av talarna beskrev ekonomikrisen som att om vårt ekonomiska system vore en bil kör vi den just nu i 150 kmh rakt mot en bergvägg och världens ledare bråkar om vem som ska sitta vart, när det vi istället skulle behöva göra är att helt byta riktning på bilen.

Här kommer samhällsentreprenören in. Begreppet har ingen tydlig definition. Men jag gillar tanken på att samhällsentreprenören sätter andra värden än profiten främst. Det betyder alltså inte att en samhällsentreprenör inte kan tjäna pengar. Men vinstmålen måste vara rimliga och får inte överskugga de sociala målen, så som en bättre miljö eller tryggare samhälle. Definitionen ger såklart mycket utrymme för tolkning, själv har jag till exempel lockad att placera IKEA i det här facket, men tolkningsfriheten är ocskå en av begreppets styrkor.

Jag fokuserade mina val av seminarier på finansiering och lyssnade först på erfarenheterna från Storbrittanien att starta en Social Stock Exchange, en börs för sociala entreprenörer. En möjlighet för den som vill vara säker på att dess pengar inte gör skada att investera i samhällsförbättrande företag. Det andra seminariet hölls av Ekobanken som arbetar med vanlig in- och utlåning till privatpersoner och företag. Men till skillnad från en vanlig bank värdesätter de annat än bara ekonomiska resultat. Ekobanken har finansierat flera coola företag, så som Dem Collective, Camino och Saltå Kvarn. Båda initiativ är lovvärda men ett problem kvarstår. Det tycks inte finnas någon som satsar på att tillgängliggöra riskkapital till dessa entreprenörer. Det måste alltid finnas någon säkerhet i grunden. Det är ett problem...

Den här helgen kommer gå i entreprenörskapets tecken även för mig. Imorgon och på lördag kommer jag avslöja två ascoola projekt jag håller på med. :)

Jag har också just börjat läsa De fattigas bankir av Muhammad Yunus som fick Nobels fredspris 2006. Om du inte redan läst den, LÄS DEN!

T -26 Med klubban i högsta hugg

2009-02-11T23:12:00.000+01:00

Idag ledde jag mitt första årsmöte. Konstigt, att det skulle dröja ända tills nu innan det blev av. Ärefulla beta-testare blev Utrikespolitiska Föreningen på Stockholms Universitet. Lagom studentikost och mycket lärorikt.

Jag vill ju inte bli en sån där som dagboksbloggar men den här dagen har verkligen haft en speciell guldkant med sin fantasiska variation av godheter så det måste nämnas. En förmiddag med mycket konstruktivt arbete med utvärderingen. En lunch med Sanna som kom med kalasbra feedback på uppsatsen! En fika med Kevin och samtal om livet, kärleken och allt det där. Och nu efter årsmötet avslutade jag kvällen med en öl på Petsounds med Emma.

En toppendag helt enkelt.

T -27 Som i skolan fast för 150 kr/h

2009-02-10T22:48:00.004+01:00

Äntligen, efter tre års funderande, har jag förstått vad studierna har lärt mig. Efter att ha suttit och förberett enkätintervjuer i 8 timmar känns Metod II-kursen mer än närvarande. Men när slitet är förknippat med lön och eget ansvar blir det plötsligt mycket roligare...

Från och med idag kan jag alltså åter igen titulera mig som utredare, med Studieförbundet Vuxenskolan som arbetsgivare. Under en dryg vecka ska jag utvärdera studiecirkelverksamhetens kvalitet genom telefonenkäter med deltagare och cirkelledare. Jag kommer vara evigt tacksam till Linus som ger mig alla de här bra jobben. Kanske inte ett jobb som förändrar varken mig eller världen särskilt mycket, men när senaste (förminskade) studiemedlet rullade in på kontot 23 december så är alla dessa jobb mer än välkomna.

För att förgylla denna metodorgie slog jag upp min dator på Copacabana och caféjobbade med Robin en stund. Sen kom Kevin och Anders och det blev inte så mycket jobb gjort längre... men desto roligare var det!

T -28 Satte punkt på sista raden

2009-02-09T18:05:00.006+01:00

Efter tre dryga månader satte jag sent i natt en punk på sista raden i slutdiskussionen på C-uppsatsen.

En konstig känsla som jag inte riktigt vet vad den betyder. Det var inte glädje över att ha klarat av någonting svårt. Det var inte ens en sten som föll från mina axlar. Det var en känsla som närmast kan beskrivas med förvirring - Jaha, vad ska jag nu göra? Vilken mental törnekrona ska nu pryda mitt huvud? Klassiska post-uppsats-syndrom kanske. Hur som helst kvarstår ju nu ett par-tre veckor av slipande i kanterna så kanske var det mer en känsla av att trycka in paus knappen tills kommentarerna från betrodda läsare droppar in.

Med det här etappmålet avklarat låter jag den 9 februari statuera en ny brytpunkt. Idag börjar nedräkningen. Med 28 dagar kvar tänkte jag försöka bygga upp ett litet momentum kring min avresa. Trogna läsare (ja ni är ju inte så många men ack så trogna) kommer om disciplinen håller i sig kunna följa denna förvirrade själs förberedelser inför äventyret.

Den här dagen har annars mest gått till att försöka ta ett nytt grepp om vardagen. Svara på gamla mail, följa upp lösa trådar etc. Men den strålande vintersolen lockade iaf till en lång isig promenad vid Brunnsviken (?)

Make it happen – or how youth reworks the world

2009-02-03T23:39:00.001+01:00

29-31 maj, Save the date! Årets globalkonferens ”Make it happen – or how youth reworks the world” i Örebro.

Datumet för årets globalkonferens är nu satt, likaså temat: unga som förändringskraft för en bättre värld. Vi talar redan nu med spännande personer som kommer att göra årets konferens till ett toppenarrangemang. Coola exempel, ledarskap i en föränderlig värld, ta-sig-församhet och konsten att entusiasmera andra är några av de ämnen vi tillsammans kommer att ta oss an. Boka in i kalendern redan nu, mer info kommer i nyhetsbrevet inom kort.

May 29-31, save the date!

The LSU global conference is back, this year with the theme "”Make it happen – or how youth reworks the world”.
Societal entrepreneurship, the need for good leadership and youth as a driving force for change for at better world are the main themes.
I hope to see you this year again! Maybe you have a "best case" to share with the rest of us - if so, please pitch me at sara.thunmarker@lsu.se!

Keep up the good work!

Fem plus!

2009-02-02T23:18:00.003+01:00

Idag har minst fem bra saker hänt! Inte illa för en måndag.

1. Uppsatsen ville ta ett språng framåt och har nu antagit något tydligare konturer. Imorgon ska det skrivas metod!

2. Planeringen för nästa helgs styrelsemöte med Johan och Samir känns aspepp! Verksamhetsplanen inskickad till Venture Cup och dagordningen nästan färdig.

3. Mammut och fika med Lotta. Åh va bra.

4. Beskedet kommit från CSN, jag slipper leva på vatten och bröd hela terminen! De betalade till och med kostnaden för CO2-kompenseringen. Bra där.

5. Botkyrkabyggen har byggt en träningslokal i min trappuppgång. Alldeles gratis! Strålande!

Ett annorlunda 2015 tar form

2009-01-26T23:16:00.004+01:00

Hur ser världen ut 2015, hur påverkas förutsättningarna för ungas organisering i en tid av global finansiell, humanitär och ekologisk kris? Hur ska vi förstå och fånga upp det "nya" engagemang som föds i en globaliserad, nätverksfokuserad värld där traditionella organisationsformer snarare tycks skrämma än locka unga människor? Vad betyder ett medlemskap och hur deltar vi i formandet av en global folkrörelsepolitik?

Det har varit strategidagar på LSU - Sveriges ungdomsorganisationer. Styrelsen och personalen har visionerat och försökt se i vilka utmaningar som står framför oss och i vilken riktning organisationen ska utvecklas bortom vår nuvarande strategi 2010.

Efter två dagar tillsammans med personalen isolerade sig styrelsen (den delen som inte låg hemma och hostade) på KFUK-KFUMs gård på Kärsön för att utveckla det interna arbetet, fördela ansvarsområden, kompetensutveckla oss i strategisk styrning och relaxa i SPA-avdelningen.

På mitt bord hamnade framtagandet av en hållbarhetspolicy för organisationen och ett fortsatt ansvar för samarbetet med Southern African Youth Movement (SAYM). Kanske något mindre betungande ansvar jämfört med tidigare men det passar bra när jag kommer utföra uppdraget utomlands ifrån halva året.

Jag är också glad att styrelsen tar ambitionen att uppfattas som en lyhörd organisation på allvar och tar fasta på önskemålet att undersöka möjligheten för ett reseavtal med SJ. Det går att påverka och LSU kommer under 2009 att bli ännu bättre på att lyssna. Under året kommer bjuder vi in medlemsorganisationerna till flera medlemsforum för att påverka såväl på verksamhetsnivå som på mer strategisk nivå.

2009 kommer att bli ett bra år. För LSU, för Linus och för Sveriges ungdomsorganisationer.

När tiden blir ett undantag

2009-01-12T16:31:00.002+01:00

Jag har fått lära mig att när en katastrof drabbar ett samhälle dröjer det två dagar för katastroftillståndet att bli normaltillstånd. Jag undrar om det samma gäller livet.

Det är väl egentligen oförskämt att beklaga sig, jag är inte på något sätt unik, men det är inte empati jag är ute efter. Bara en förklaring till ett asocialt, tidvis näst intill apatiskt undantagstillstånd.

Jag fick kanske inte den bästa starten på uppsatsskrivandet. Resan gjorde att jag fick skjuta upp sista tentan till den intensivaste skrivtiden och att jag missade värdefull handledningstid. Och eftersom jag lever efter inställningen att det som ska förtjäna min tid ska göras i ett högre syfte växte mina egna förväntningar allt eftersom idéerna tog form. Julen och längtan efter skogspromenader, spelkvällar och några dagars julefrid hjälpte till att bygga på ångestkontot. Inte de bästa förutsättningarna för att leverera ett färdigt alster til den 7 januari med andra ord.

Så här sitter jag nu, med nedräkningen påbörjad till när TAM-Airlines lyfter mig iväg på nya äventyr. Och försöker att återskapa den där motivationen som krävs för att plita ner det sista på uppsatsen.

Som en åtgärd för att återfinna motivationen har jag införskaffat ett gymkort. Det är stort.

Dags för en ny världsordning?

2008-12-19T10:16:00.003+01:00

Är det inte dags att vi gör något åt siffrorna här nedanför? Det tycker jag och det tycker "Global Marshall Plan" som driver på för en mer solidarisk världsordning.

Här går allt i svart...

2008-12-18T00:03:00.004+01:00

För ungefär en och en halv månad sedan så flyttade ett land in i mitt hjärta. Tillsammans med Lena, Muziwakhe och Tsepo reste resta jag till Zimbabwe, ett land vars olycka jag nu dagligen kan följa i svensk dagspress. Jag är glad för de vänner jag mötte där, men jag slits itu av den maktlöshet jag känner inför den situation de nu lever i.

Syftet med vår resa var att delta i ett symposium om mänskliga rättigheter som Vimbai och Cliff från Youth Peace Foundation i Zimbabwe arrangerat som en del av samarbetet mellan LSU och Southern African Youth Movement (SAYM). På plats träffade vi också kooperation utan gränser som tog oss ut till en by där vi fick sitta ner och prata med en grupp ungdomar som valt att bryta arbetslöshetens destruktiva mönster för att skapa sin egen framtid. Vi träffade Ntando som arbetar för ett Schweitz-svensk-finansierat program som under kyrkans beskydd utan regeringens vetskap kan arbeta med att stötta ungas egen organisering.

Det går inte att med enkla ord beskriva alla lärdomar jag bär med mig efter att ha lyssnat på dessa eldsjälar som arbetar under ständigt hot från en innerligt korrupt regim. Om att kampen för överlevnad som går hand i hand med hoppet som aldrig lämnar människan.

Zimbabwe är verkligen ett sjukt land. När jag var där, i slutet av oktober, var den största sedeln på 50 000 ZimDollar. Då hade man två månader tidigare strukit 10 nollor på sedlarna, så på gatorna låg gamla 200 000 000 000-sedlar (ja, två hundra miljarder!) och skräpade i vägkanterna. Då, för ca 50 dagar sedan, var 50 000 ZimDollar värda ungefär 4 svenska kronor. Detta var också den högsta summa du kunde ta ut i bankomaten, och det räckte inte ens till en limpa bröd. Idag är den största sedeln på 200 miljoner, men värdet är fortfarande bara 4 kronor. Och nu får du bara ta ut pengar på bankomaten en gång i veckan, högst. Vilken tur att president Mugabe nyligen förbjöd inflationen i landet.

Det finns otaliga historier att berätta om landet. Men några saker dröjer sig kvar i mitt medvetande. Som att det första vi fick veta när vi kom fram var att alla offentliga sjukhus hade stängt eftersom det inte fanns varken medeciner eller pengar att betala ut löner för. Eller att man nyligen beslutat att stryka 2008 som ett läsår i skolan eftersom i stort sett inga barn har fått någon undervisning. Eller att en felplanering gjorde att det inte finns något utsäte till bönderna att odla så folket går nu och räknar ner dagarna till svältkatastrofen. Eller bara synen av alla nya fina bilar på gatorna.. hur är det ens möjligt i ett land i sådan katastrof att varannan bil du ser glänser och ser ut som om den vore ny?

Idag fick jag ett sms från en av mina vänner "We ar still ok. We ar trying to see if we can get a temporal hide out, because th current situation is very tight. GOD BLESS". Maktlöshet är det jag känner i vetskapen om det som händer i Zimbabwe. Jag skulle mer än gärna offra lite av min stundande julefrid för det folk som lider under president Mugabe.

En gnutta hopp!

2008-12-02T12:11:00.003+01:00

Just nu pågår klimatförhandlingarna i Poznan, Polen. Förväntningarna är höga men förhoppningarna att resultatet ska vara tillräckligt bra är låga. Barack Obama deltar inte under förhandlingarna, men en gnutta hopp sprider han ändå genom den här videohälsningen.

Visserligen faller även Obama på den ständiga snubbeltråd som världens nationer lagt ut för att hindra sig själva från att kunna bemöta globaliseringens utmaningar. Även Obama talar om behovet av klimatomställningen som ytterligare ett sätt att hävda nationella intressen. Att ro om sitt eget hus innan vi hjälper andra.

Med den här inställningen kommer en fullständig klimatomställning inte att vara möjlig. Problemet kräver lösningar där vi i den rika världen också tar ansvar för att länder som drömmer om en snabb utveckling kan göra det på ett hållbart sätt. Det handlar om solidaritet, javisst. Men det handlar framförallt om att klimatförändringarna inte känns vid några territoriella gränser.

Jag drar mig till minnes ett citat som pryder en av tröja som allt för länge låg begravd djupt ner i min garderob.

Jorden är rund för att det inte ska finnas gränser.

Detta så enkelt naiva uttryck präglas av syn på världen där det är naturen, inte människan, som avgör vad som är rätt och fel, möjligt och omöjligt.

På CoolaNer.nu bloggar unga framtidsaktivister direkt från förhandlingarna i Poznan. Följ deras arbete!

Nu är det jul, här i mitt hus...

2008-11-30T23:18:00.003+01:00

Vad är väl en söndag i Alby? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig... o dötrist.... och... alldeles alldeles underbar...

Idag, dagen då nedräkningen till julafton börjar på riktigt. När ett höstmörkt Sverige som i ett trollslag börjar glimmra av adventsljusstakar och stearinljus. Det här var dagen som jag när jag vaknade i morse trodde skulle bli sådär ensam och dötrist som livet kan bli när man har en tenta som vägrar göra som man vill och ingen vän att tända första ljuset tillsammans med.

Men ser man på, redan vid 6 lades sista handen vid tentan. Och resultatet, ja det kan jag på riktigt säga att jag är väldigt nöjd med. Det känns så bra att skriva något som när man läser igenom det fascineras över hur bra den som skrivit det får det allt låta. :) Nu väntar kommentarer från mamma och syster, hoppas jag behåller modet även efter att deras synpunkter levererats.

Hur som helst, med tentan lagd åt sidan var det dags att börja jobba på julstämningen. Med julkanalen inställd på Last.fm och årets första glas med glögg satte jag så igång. Medan lussedegen jäste blev skulle det putsas och fejjas tills varenda hörn blänkte. Julstjärnor och hyasinter planteras. Adventsljusstakar nästan kastar sig ut garderoben efter ett år i glömska. Till middag avnjuts naturligtvis säsongens första risgrynsgröt i sällskap av levande ljus, stämningsfull julmusik och ett telefonsamtal från någon speciell.

Nu sitter jag så här, med sista plåten lussekatter utplockade och tycker synd om Mårten som missar allt det här mysiga när han sitter där på sitt tåg hem från Göteborg.

Nu är vår latte helt ekologisk???

2008-11-26T08:32:00.004+01:00

Med anledning av Pressbyråns helsidesannons med rubriken "Nu är vår latte helt ekologisk" i dagens DN skickar jag detta öppna brev till Pressbyråns VD, Johannes Sangnes. Eventuella svar publiceras också här.

Hej,
Positivt överraskad såg jag i dagens DN en helsida med reklam för er nya "ekologiska" latte. Min vana trogen försöker jag då se vilken certifiering ni använder er av och ser att den enda ni skylltar med i reklamen är Rainforest-alliance. Som ni säkert vet är detta INTE en märkning för ekologisk produktion och om det enbart är denna certifiering som ert kaffe uppfyller är detta falsk marknadsföring.

Jag tar för givet att inget av detta är nytt för er utan undrar försynt vilket regelverk ert ekologiska Mastro Lorenzo Aroma Oro-kaffe från Gevalia är certifierat emot?
Vänligen,
Linus Källander

En sökning på krav.se visar att det finns ett kravmärkt kaffe från Gevalia med det här namnet... Så varför inte också peta dit ett litet KRAV-märke?

En bok i tiden

2008-11-25T09:01:00.005+01:00

Dagens gästblogg tillägnar jag två, för mig, väldigt betydelsefulla personer. Min mamma som skrev den här bokrecensionen för Ekologiska Lantbrukarnas medlemstidning, och Maja Söderberg som skrev Majas Klimatmat.

Nu kommer de, ungdomarna! Om vi oroat oss för vår åldrande samling aktiva i miljörörelsen, kan vi glädjande nog se alltfler unga träda in och med engagemang och professionalism axla ansvaret för miljö- och klimatfrågorna och ta över stafettpinnen. En av dem är Maja Söderberg, 28 årig odlare, författare och tvåbarnsmamma som brinner för miljön och den ekologiska odlingen. I oktober kom hennes första bok Majas klimatmat.

Det är en annorlunda kokbok. Recept och inspiration för en hållbar livsstil, är underrubriken. Och det är verkligen en matbok att inspireras av med den estetiska layouten och känslan av någon som ska laga något gott av sina odlade eller medvetet inhandlade råvaror. De läckra – men lättlagade - recepten som samlats in från mor och farmor, vänner och bekanta och förstås från Majas egen matlagning, är tydligt säsongsindelade, vackert fotograferade och inramade av reflektioner, intervjuer och rejäla fakta. Boken är både ett personligt budskap och en estetisk njutning. Smaka bara på en bit ur inledningen som är en hyllning till bonden: ”Min barndom var full av kor. Jag älskar deras lugna temperament, rofyllda tuggande och stora tillgivenhet. Grannens stängslingskont lämnade en del att önska. Otaliga är de gånger vi hittade besökande kor på gräsmattan. Det var alltid lika spännande att försöka driva tillbaks dem till hagen.”

Efter ett avstamp i Majas egna klimat- och miljötankar kommer en koncis faktagenomgång av hur man hittar rätt i butiken med märken och förklaringar. Sedan kastar vi oss ut i årets matupplevelser och möjligheter, varsamt guidade av vackra bilder och lite lagom information. ”Vårens ankomst trumpetas ut av de långhalsade tranorna” väcker lusten att baka frukostbullar med nässlor, komponera en primörtallrik, laga rosmarindoftande lammkotletter och odla kryddor i köksfönstret. Sommarfrukost inleder nästa årstid och vi lär oss göra surdegslimpor, mangoldknyten och grillade fiskpaket, kryddade med en reflektion om ”fisken som försvann”. Den indiska rätten Palak paneer på svenska visar att maten kan vara gränslös även när den är lokal.

Hösten är grötens tid enligt Maja. Många varianter och läcker bild höjer grötens status. Stolt som en tupp konstaterar jag också att min egen uppfinning, jordärtskockspajen, finns med, nedärvd till min son Linus (som är kompis till Maja) och en smula utvecklad av Maja. Cirkeln är sluten och stafettpinnen överlämnad liksom! På vintern lagar vi förstås allt möjligt av rotsaker och gör kålpudding. Och även om landen vilar kan vi odla groddar och skott. Hemmakocken får också lära sig se överbliven mat som bonusmat. Kyl snabbt för att bevara näringsämnena bara!

Aktuell som: Författare till boken Majas klimatmat som kom i oktober på ICA-förlaget

Ålder: 28

Familj: Maken Mattias, sonen Theo 4 och dotter Mova 2 år

Bor: I byn Tolg utanför Växjö i ett gammalt torp med stor trädgård och många planer

Senast lästa bok: De fattigas bankir av nobelpristagaren Muhammad Yunos

Favoritmaskin: Datorn

Största intresse: Odling

Maja växte upp i en liten by utanför Växjö. Hon bodde i villa men hängde på grannens bondgård där hon lekte Ronja Rövardotter i skogen, hade egen häst och där intresset för odling och lantbruk föddes. Hon minns den exakta punkten i livet då hennes engagemang i miljöfrågorna startade. Hon var 7 år när hon såg ett TV-program om regnskogsskövling. Upprörd till tårar fick hon hjälp av sin lärare att dra igång en kampanj och Maja fick prata i radion. Men ännu viktigare var att hon också fick tron att hon kan påverka. Även sina föräldrar ger hon en del av den äran.

- Det är så viktigt att man blir bekräftad när man blir upprörd och engagerad, säger Maja.

Hennes engagemang har fått sitt utlopp i en imponerande rad organisationer och aktiviteter. Hon har varit aktiv i Röda Korset, Sveriges ungdomsråd och LSU - Sveriges ungdomsorganisationer, hon har organiserat en skolturné om hållbar utveckling, arbetat på Miljöpartiets kansli och hon har gått utbildningen Resursbevarande försörjning på Mora folkhögskola i Skattungbyn. Så mycket studier har hon inte hunnit med ännu, ”bara” lite om genus, integration, etniska relationer och kulturmöten. Allt det ingår i hållbar utveckling, anser Maja.

Just nu är mat och hållbar livsmedelsproduktion fokus i Majas liv. En anledning är att hon det innehåller så många miljöaspekter; energianvändning, gifter i naturen och påfrestningar på ekosystemen.

- Maten står ju för 24 % av utsläppen av växthusgaser och genom våra matval kan vi göra skillnad, säger Maja. Det finns mycket logik i ekologiskt, det är mer hållbart, och det känns också som att de som odlar ekologiskt är mer engagerade i klimatfrågan. Mitt begrepp Klimatmat innehåller fem grundtankar: ekologiska råvaror, säsongsanpassat, omsorgsfullt val av köttslag, fisk från hållbara bestånd och närproducerat.

Nu väntar föreläsningar och utbildningar. Maja arbetar med deltagande metoder med storkökspersonal, förskolor och studieförbund för att ge inspiration och kunskap. Regeringens mål trycker på och de behöver konkreta metoder för att nå dem, menar Maja. Och har man inte tillagningskök kan man göra maten till pyssel, laga mat över öppen eld eller odla solrosskott. Det är fortfarande kökspersonalen som är bäst på matlagningen, menar Maja, och de kan driva den politiska kampen för bra matlagning.

Majas bok säljer som bara den. Lanseringen skedde vid Kör Eko (Ekocentrums och kocken Rune Kalf Hansens roadshow) i Malmö 15 september och den första upplagan på 5 000 ex är redan slut.

Men hur är det då att vara ung och engagerad idag med miljöskuld och klimathot som tidigare generationer byggt upp?

- Visst har jag pessimistiska perioder, säger Maja. Men klimatforskarnas budskap ger också hopp. Vi har fortfarande möjlighet att bromsa temperaturökningarna och hindra katastrofer, det tycker jag är bra att ta fasta på. Det finns en stor drivkraft i att minska sina egna fotavtryck. Och det är viktigt att plantera detta hos barnen. Mina ritar teckningar av bilar med växthusgaser och bygger vindkraftverk av lego.

Kalasglad!

2008-11-24T22:42:00.002+01:00

Inte kunde jag ana att det var såhär roligt att bli vuxen! Det försenade födelsedagskalaset uppfyllde alla förväntningar med råge och jag hoppas fler än jag minns kvällen för den goda stämningen och alla trevliga människor.

1 ton koldioxid, en av många perfekta presenter.

Hur stort är det egentligen att fylla 25? Den frågan funderade jag på länge innan jag kom fram till att det blir så stort man gör det till och valde att skippa de högslående planerna på att hyra lokal och allt det där.

Nej de närmaste skulle det bli... och det blev det! Det var med en bubblande lycka i magen jag fick välkomna mina 25 middagsgäster till en spontant och (om jag får uttrycka det själv) effektiv bordsplacering där varenda mjukdel i lägenheten fick tjäna som sittplats.

En härlig blandning av släktingar och familj, Katrineholmare och Stockholmare, LSUare och Sveriges Ungdomsrådare, nyfunna vänner och de som varit med från början, arbetskamrater och pluggkompisar.

TILL ER ALLA, TACK!

Höst!

2008-11-17T23:55:00.001+01:00

Det blir en del retroaktiva bloggar nu men sedan jag fick lång-låna systers kamera känner jag bara för att dela med mig av en massa trevliga moments. Gårdsbesöker från igår följdes upp av en långpromenad i duggregnet och höstrusket tillsammans med Lotta.

Höstrusket har verkligen sin charm. Det går inte att gardera sig mot löven, regnet, leran... Att utmana vädret för att sedan kapitulera med en stor kopp te och trevliga samtal.

Det gör höstmörkret lite lättare att klara av.

Hem till gården [Uppdaterad]

2008-11-17T23:51:00.003+01:00

[Uppdaterad med länk till tv4] Tiden rusar iväg men jag vill bara dela med mig av några bilder från den riktiga verkligheten, platsen varifrån jag hämtar så mycket av min inspiration och styrka.

Direkt hemkommen från Etiopien åkte jag, Markus och Lina hem till pappa för några timmar i naturen. Det är alldeles för sällan jag har chans att komma hit, och just nu ger väl inte riktigt årstiden, vädret och leran rättvisa åt Sörtorp, men även hösten har ju sin charm.

Den som är morgonpigg ska slå på TV4 typ klockan 6 på torsdag morgon, då lagar någon mästerkock ekologisk middag i mitt gamla kök! Den som av en händelse prenumererar på tidningen Land kan också läsa ett helt uppslag om gården.

En tupp...

En värld dränkt i lera...

Lina bekantar sig med fåren.

Sambo sökes!

2008-11-17T22:16:00.004+01:00

Har du längtat efter 92 kvadratmeter, stor balkong, nära till naturen, långa tunnelbaneresor och, framförallt, riktigt billig hyra? Välkommen att dela ditt liv med Mig och Mårten på Lagman Lekares Väg 20 i Alby.

Vi har alltså ett rum ledigt sedan den långa flyttade ut och söker efter en ny livskamrat att dela vår lägenhet med. Hyran är nästan pinsamt billig, för drygt 2300 kronor ingår, förutom hyran, telefon, tidning och tv-avgift.

Vi tror att du som vill bo hos oss:

är mellan dryga 20 - 30 bast,
söker ett någorlunda långsiktigt boende,
kan tänka dig att dela på mat och andra förnödenheter,
väljer ekologiskt och förväxlar inte krukväxter med sallad, och
gillar grymma temafester.

För den som vill är rummet dessutom delvis möblerat.
skicka ett meddelande med en schysst presentation till Mårten eller mig.

En framtida ledare?

2008-11-12T23:25:00.004+01:00

För någon månad sedan kom det glädjande beskedet att valberedningen i LSU - Sveriges ungdomsorganisationer valt att nominera mig till posten som vice ordförande. Min tid i LSU har kantats av valberedningar som inte vågat tro på min kapacitet, därför var beskedet såklart glädjande men nästan lite överraskande. Här kommer sent om sidor en åsiktsförklaring som beskriver min bild av hur LSU bör utvecklas.

Jag har suttit som ledamot i LSU:s styrelse nu i snart två år. Det har varit en lärorik och utvecklande tid för mig personligen men kanske ännu mer varit en omvälvande tid för LSU. LSU har tagit många steg framåt på viktiga områden tack vare ett ambitiöst och målmedvetet förändringsarbete, men det finns också flera områden där LSU, i min mening, stagnerat eller utvecklats åt fel håll. Delvis har den här utvecklingen återspeglats i en debatt bland medlemsorganisationerna om LSU:s uppdrag och syfte, en debatt som skulle kunna utvecklas till en konstruktiv dialog om den hanteras rätt.

Jag delar i huvudsak visionen om ett starkt LSU som har mod att utmana rådande samhällsnormer i syfte att förbättra förutsättningarna för ungas egen organisering. LSU ska vara en politisk aktör att räkna med, men ska vara transparent och ödmjuk i sitt påverkansarbete så att medlemsorganisationer som inte står bakom politiken i sak bereds utrymme att uttala detta. Lika naturligt är det för mig att LSU ska vara en självklar resurs för medlemsorganisationerna i deras interna utvecklingsarbete. Det är inte minst en fråga om LSU:s mandat; ett LSU som inte uppfyller medlemmarnas förväntningar om en grundläggande medlemsservice underminerar sin roll som språkrör för medlemmarna.

LSU har en viktig roll att fylla i att företräda Sveriges ungdomsorganisationers intressen i processer, såväl inom landets gränser som globalt. Som samarbets- och intresseorganisation har vi möjlighet och skyldighet att följa samhällstrender och agera i frågor där medlemsorganisationernas handlingsförmåga är begränsad. Därmed ska LSU också vara en arena för medlemsorganisationerna att nå ut med sina specifika frågor. Ett av målen för LSU:s påverkansarbete ska vara att engagera fler i föreningslivet.

LSU som resurs i organisations- och ledarskapsutveckling är en central del av vårt uppdrag. För att vara det behöver LSU uppfattas som en lyhörd och transparent organisation som agerar i medlemmarnas intresse. LSU måste erbjuda en grundläggande service till medlemmarna i form av ett kurs- och utbildningsutbud som både svarar mot löpande behov, så som kurser för projektledare, revisorer och andra ledare. Och mot specifika behov, som att möta klimatomställningen eller att arbeta med breddad finansiering.

För att effektivt kunna arbeta med att uppnå våra mål måste LSU utveckla sitt arbete med kommunikation. Jag har under året deltagit i arbetet att utveckla en kommunikationsstrategi för LSU. För att åstadkomma verklig förändring behöver nu hela organisationen arbeta målmedvetet för att förbättra dialogen med medlemsorganisationerna. Detta bidrar till mer lyhördhet i styrningen av organisationen och bättre nyttjande av befintliga resurser. I det här arbetet ingår också att bredda och söka nya nätverk, i syfte att säkerställa en långsiktig finansiering av LSU och att påverka på arenor relevanta för våra medlemmar. Det kan till exempel handla om företagssamarbeten eller en ökad dialog med kommunala tjänstemannanätverk.

Detta är en beskrivning av åt vilket håll jag vill att LSU utvecklas. Jag för gärna en diskussion om vilka områden jag särskilt skulle vilja se en utveckling inom, men för detta finns inget utrymme här.

Hipp hipp hurra

2008-10-31T17:44:00.002+01:00

Vaknade imorse av skönsång utanför fönstret.... faschinerades av Lenas kreativa förmåga att fixa en hel kör för att fira min födelsedag... tittade på klockan och insåg att det var två timmar till frukost... tusan.

Födelsedagen har annars bestått av ett symposium om ungdomspolitik, effektivt bevakat av den ökända säkerhetspolisen. Många histoprier finns att berätta här ifrån. det får vi ta en annan gång.

Mandag kvall

2008-10-27T22:02:00.003+01:00

Har sitter jag pa ett kvavt kontorsrum, helt utan luft. Klockan ar 11 och runt om mig jobbar hela kansliet frenetiskt med de sista forberedelserna infor morgondagens Young Womens Forum. Jag och Lena har agnat natterna at att satta ihop ett program som vi tillslut var ganska nojda med. Tills vi nu for en stund sedan fick veta att vi hade 30 minuter mindre an vi trodde... sa darfor hamnade vi har faor att gora sista andringarna inann vi skriver ut ahorarkopiorna till workshoppen.

Annars har vi suttit i projektledarmote hela dagen. Det ar helt oberakneligt vilka diskussioner som blir de vi fastnar pa och vi har nog inte hunnit med halften av det vi hade tankt. Men kvallen har iaf spenderats med en fantastisk middag med Raggiedrottningen Queen Mother Moses som tidigare var ordforande i SAYM. Heta diskussioner om amerikanska valet och djupa diskussioner om afrikansk tradition.

Jag faschineras fortfarande over fragan "So what do you think of our country?". Den kommer dagligen och nar den stalls tystnar det runt bordet och svaret avgor huruvida din varldssyn blir godkand eller inte. Nu ska vi sova. :)

Hello World - 2.0

2008-10-25T22:14:00.004+01:00

Sedan 16 juni har det rådit totalt stiltje här på bloggen. Nu ska denna destruktiva trend brytas med lite reflektioner från andra sidan jorden. Just nu sitter jag med datorn i knät på golvet på ett enkelt men ack så funktionsdugligt hotell i Pretoria, Sydafrika.

Efter 17 timmar på flyget har vi alltså anlänt i Sydafrika. Det är en härlig känsla att resa över hela jordklotet till ett land jag aldrig varit i tidigare och ändå mötas i ankomsthallen av vänner. Jag reser tillsammans med Lena på LSU och vi ska under en och en halv vecka träffa SAYM, (South African Youth Movement), LSUs partnerorganisation i södra afrikaregionen. Under den här tiden ska vi hinna gå igenom projektet och verksamheten inför nästa år, vi ska hålla en workshop på Young Womens Forum här i Pretoria och vi ska hinna delta i ett symposium i Harare i Zimbabwe ett par dagar. Så den som trodde jag skulle åka på semester... hade rätt så tillvida att jag avslutar med att möta upp syrran som är på väg hem till Uganda från Sverige, i Etipoien. Där ser jag mycket fram emot att bara äta god mat och slappa i tre dagar innan verkligeheten hemma i Sverige kallar igen.

Flygresan gick fint, trots att vi startade från Arlanda drygt en halvtimme sent, blev kvar i Rom en halvtimme extra i ett proppfullt plan och säkert 30 graders värme utan syre. Bytet i Addis Abeba var nog det snabbast jag varit med om, vi blev i stort sett släpade av planet in i en minibuss som körde i racerfart till ett annat flygplan där vi fick kasta oss ombord. Så vi han väl vara på Etiopisk mark ungefär 45 sekunder...

Annars har vi inte hunnit göra så mycket idag. Nu ikväll tog Mantswe med oss på sin flickväns firmafest där man välkomnades med en stor picknickkorg och baren sedan stod öppen. Tyvärr började regnet ösa ner i samma veva så vi satt mest i varsin tältstol och huttrade.

Nu är klockan alldeles för mycket och jag måste sova så jag orkar med resan till Freedom Park imorgon innan mötena börjar.

Se bilder här tills vidare:

Sydafrika och Zimbabwe

Varsågod Google, ni får detta

2008-09-03T08:12:00.005+01:00

Idag släppte Google sin webläsare Chrome, om detta skriver DN idag.

Jag gillar den, den är sjukt snabb (till och med Facebook går hyffsat snabbt), men inga revolutioner som inte har en baksida... Den som tar sig tid att läsa användaravtalet som man accepterar genom att använda Chrome läser följande i §11:

Genom att skicka, lägga upp eller visa innehållet beviljar du Google en evig, ouppsägbar, världsomspännande, royaltyfri och icke-exklusiv licens att reproducera, anpassa, ändra, översätta, publicera, distribuera och offentligt utföra eller visa allt innehåll som du skickar, lägger upp eller visar på eller via tjänsterna.

...evig och ouppsägbar... ja men visst, varsågod Google, här med skänker jag er rätten att reproducera, översätta och masspublicera detta meddelande.

Ny på jobbet

2008-06-16T20:17:00.003+01:00

Så var det då slutligen dags. Första dagen på nya jobbet är alltid lite speciell. Även om just det här jobbet, hos Sveriges Ungdomsråd är mer som att komma hem än bort.

Den här sommaren har jag verkligen misslyckats totalt med allt vad heter sommarjobb… Planen att tjäna ihop en liten buffert i händelse av arbetslöshet efter att höstens kandidatexamen plockas ut har landat i ett par korta uppdrag i juni månad och himla mycket tid att spendera på balkongen. Just nu ser det inte ut som plånboken tillåter särskilt mycket utsvävningar över huvud taget.

Sommarens första jobb är redan avklarat, en projektutvärdering åt Studieförbundet Vuxenskolan. Men nu har jag alltså jobbat min första dag på Sveriges Ungdomsråd. Två veckor ska jag spendera med att sammanställa enkäter och gno runt med SPSS till förbannelse och med lite flax får jag fortsätta ett par veckor i juli för att analysera materialet också.

Välkommen till livet som statsvetare.

Det roligaste är nog ändå att få jobba med Emma och Lotta igen, även om det är ombytta roller från tiden på Skolval när jag var chefen. Vi får se om jag lyckas hålla de instinkterna tillbaka.

Halvklippt ego-boost

2008-06-08T21:40:00.008+01:00

Jag har just lyckats med bedriften att skala halva mitt huvud... I brist på frisörpengar tänkte jag ta saken i egna händer och inta enklaste möjliga sommarfrisyr. Bort med allt... Men min klippmaskin ville inte riktigt som jag utan laddade ur batteriet efter ungefär halva huvet... sällan harj ag känt mig så trendig.

Hur som helst. Helgen har spenderats i Norrköping/Söderköping. I lördags höll jag en heldagsutbildning för Förbundet Unga Forskares styrelse och personal. En Crash course till civila samhället och dess organisationer och ett pass om att arbeta strategiskt som styrelse.

Trots att jag lovade mig själv nån gång i våras att jag skulle sluta ta sånna här uppdrag var det faktiskt riktigt roligt! Gruppen var pigg och feedbacken i utvärderingarna var helt klart över förväntan. Bra för ego-boosten.

När jag väl var i krokarna kunde jag ju inte låta bli att ta en sväng hem till mamma för att grilla, promenera i solnedgången och mysa med fem veckor gamla kattungarna... bästa åldern! Idag har det bara badats och solats. Underbart.

Alpackorna, Packo, Pumi, Maya, Aymara och Topoco

Mamma och Smilla

Soley och Bassi

Verkligheten 2.0

2008-06-06T21:28:00.003+01:00

En nationaldag i sommarens tecken. Linus och jag tog oss en tur hem till Pappa för att fylla på med plantor till Verkligheten. Vad som var tänkt att bli en kort sväng blev en heldag av slappandes i hängmattan och allmänt njut. En timmes jobb på planteringsmaskinen för att trycka ner de sista bondbönorna han vi till och med.

Tillbaks i verkligheten har det nu möblerats om bland prästkragar och persiljor. Krukorna har gödslats, tomaterna är på plats, rädisorna sådda, Zenior, rysk marton, broksalvia, nattljus och blomman för dagen har planterats. Kvarstår gör att inhandla en lämplig kruka för majs och västeråsgurkan. Sen är det bara att invänta denna blomsterprakt!

Idag fick jag också första positiva responsen av en förbipasserande granne. :)

En vanlig lördag

2008-05-31T08:45:00.002+01:00

Lördag, uppsatsen är inlämnad, sommarjobbet lyser med sin frånvaro, sommaren är ett faktum. Kunde tillfället vara bättre att krypa ner i en källare och under två dagar möta styrelsen i LSU... Guess not. :)

På dagordningen står i alla fall att påbörja arbetet med framtagande av nästa års mål- och verksamhetsplan, besluta hur vi går vidare med vårt nya Turkiet-samarbete och uppföljning av vårt arbete med att uppdatera vår politiska plattform.

Nu är också slutligen stunden kommen för mig att lämna över den kommunikationsguide för LSU som jag och Adam arbetat med under förra året och detta. En lång och utdragen process som nu får ta rot och växa vidare på kansliet. Kommunikationsguiden är ett steg i arbetet att uppnå målet att bli en effektiv organisation som är en del av vår långsiktiga strategi. Det är skönt att kunna bocka för den här punkten i att-göra-listan och se att arbetet tas vidare på kansliet, även om jag hade hoppats på att den vid det här laget skulle varit bättre förankrad.

Hur som helst. På söndag tar jag sedan bussen till Växjö för några dagars hyper-semester med parkhäng, barnvagnspromenader, skogspromenader och examensfest för gamla klassen! Har en känsla att det här kommer bli sommarens höjdpunkt!

Re:work the world

2008-05-30T13:16:00.005+01:00

Så gott som allt vi gör. Allt vi producerar, allt vi konsumerar. Allt överskott, allt underskott. I stort sett ALLT vi tar för givet i vår värld måste vi förändra för att kunna skapa en värld där framtida generationer inte behöver lida för vår och tidigare generationers dåliga beslut. It's about time we RE:work the way this world works.

Sara samlar tankarna från mötet. Foto: Hanna Hallin

I onsdags spenderade vi, LSU och Tällberg Foundation, en dag med att planera inför Youth Employment Summit som svenska regeringen bjuder in till 2010. Tällberg är huvudansvariga för genomförandet och LSU är huvudpartner när det kommer till aktiviteterna i Sverige. Temat för konferensen kommer vara Youth, Entrepreneurship & Sustainability och målet är att globalt skapa 2 miljoner tillfällen för unga människor att skapa den värld vi vill ha.

För att skapa en hållbar utveckling måste vi våga utmana oss själva och de system vi tar för givet. Nästan allt på den här jorden görs på ett sätt som förbrukar mer av naturens resurser än vad vi tillför den. Det här skapar otroliga möjligheter för en ny generations entreprenörer - samhällsentreprenörer likväl som business-entreprenörer - att skapa nya typer av jobb, nya företag, nya organisationer, ny politik som kan svara på de frågor vi idag inte ens kan ställa.

Så vad är problemet? 70 % av dagens unga säger sig vara berädda att förändra sitt sätt att leva för att klara av klimatomställningen. Är det verkligen så illa att det fortfarande är vår föräldrageneration som sitter på sina höga hästar och roffar åt sig vad de kan medan jorden fortfarande finns kvar?

Någon uttryckte att situationen vi 6 miljarder människor står inför idag är att likna vid att stå och vänta på en tsunami. Vi har 7 år på oss att rädda den värld som tagit 100 år att förstöra. Samma person frågade varför vi unga inte är mer arga? Varför stoppar vi inte bilar? Varför kastar vi inte sten? Personligen tror jag vi har två saker att välja på i väntan på tsunamin. Agera nu och kämpa för att rädda det som räddas kan. Eller ge upp, slut ögonen, ta flyget till Thailand och lägg dig på stranden njut av jordens resurser så länge de varar.

Jag vet vad jag väljer. För business as usual är inte business as sustainable

Här skrivs historia

2008-05-26T08:24:00.003+01:00

Detta historiska inlägg, det hundrade i ordningen i min privata offentliga tankesamling, dedikerar jag till en god vän, kollega och inspirationskälla. Med anledning av 40-års minnet av studentockupationen 1968 skriver Hanna Hallin om utmaningen för våra folkrörelser och den allt större klyftan mellan generationer.

Generationsskiftet som pågår handlar inte om att en ung kommer att knuffa ut en gammal. Nej, då tar vi för mycket för givet. Det vi ser idag är att folkrörelser dör ut. Förlorar medlemmar, inte för att unga väljer att inte stanna kvar, utan för att medlemmarna dör pga ålder.

Unga väljer att inte gå med i många av de etablerade folkrörelserna. Det är inte de ungas problem, det är ert. Vi kan titta på politiska partier som ett exempel, men motsvarande utveckling ser vi även hos fackförbund och andra folkrörelser.

Läs hela bloggen här.

Livskvalitet

2008-05-24T19:14:00.008+01:00

Efter en vecka slit med uppsatsen är det banne mig dags för helg! En slapp lördag med Mårten blev det.

Pyssel med Verkligheten (balkongen), bokläsning på balkongen, rookiefotboll med Mårten och picknick i Alby Centrum. :)

Youth perspective on security, peace and democracy

2008-05-22T17:56:00.005+01:00

Skriven för www.ungdomstorget.se - Mötesplatsen för ungdomsrådare

Klimatförändringarna kan inte längre betraktas som enbart ett miljöproblem. Det är lika mycket ett problem för vår och framtida generationers möjlighet att kunna leva ett liv där våra lagstadgade rättigheter inte kränks. Oavsett vilka beslut som fattas - eller inte fattas - idag så kommer vi som är unga idag att få bära konsekvenserna. Låt oss tillsammans göra vad vi kan för att våra beslutsfattare ska fatta kloka beslut som skapar en hållbar utveckling.

I helgen arrangerade LSU och WWF tillsammans en konferens med titel Climate Change, Youth Perspectives on Security, peace and Democracy. Under tre dagar har unga ledare mellan 17 och 29 år träffats för att prata om vilken roll vi har i att skapa en hållbar framtid. På konferensen fanns deltagare från 25 länder och även talarlistan var välfylld. Där fanns bland annat Dr. Rajendra K. Pachauri som är ordförande för FN:s klimatpanel och 2007 års vinnare av Nobels fredspris och Sasja Beslik, ansvarig för socialt ansvarstagande investeringar på Banco Fonder.

Bland deltagarna fanns också Elin Andersson och de andra från Kristinehamns Ungdomsforum (Kristinehamn som blev utsedda till årets ungdomskommun i år), och det gjorde mig glad att se att de här frågorna ses som viktiga även där. För det är hemma i kommunerna, i kontakten med våra politiker, vi måste ställa krav på att besluten de fattar ska vara hållbara.

Vad betyder det då att fatta hållbara beslut? Rent krasst kan man säga att vi inte ska förbruka mer av jordens resurser än vad vi tillför den. Om alla skulle leva som vi i Sverige gör skulle vi till exempel behöva 4 jordklot för att klara oss. Men det har vi inte, och därför måste vi se till att våra politiker och företagsledare fattar beslut som inte bidrar till att vi använder mer resurser än vad vi behöver.Orren Lyon, indianhövding från Canada träffade för någon månad sedan representanter från ungdomsorganisationerna för att prata om just det här. Han förklarade att i den indianstam han kom ifrån fattar man alla beslut med hänsyn till de 7 nästkommande generationerna.

Att påverka utifrån ett hållbart perspektiv behöver inte vara ett alternativ till att påverka utifrån ett ungdomsperspektiv. Tvärt om kan det ge oss bättre argument och större inflytande om vi kombinerar vårt unika ungdomsperspektiv med ett perspektiv av hållbar utveckling. Kräv till exempel bättre kollektivtrafik, inte bara för att det är svårt att ta sig in till stan, utan för att det är vårt gemensamma ansvar att öka det kollektiva resandet och på det sättet minska klimatpåverkan.

Men gör någonting själva också, fundera på hur ungdomsrådet kan bli mer klimatvänliga.Fikar ni ekologiskt? Är möteshandlingarna utskrivna dubbelsidigt? Det finns massor man kan göra för att minska sitt ekologiska fotavtryck.

Den som vill läsa mer om konferensen kan titta här:

Ska vi starta en tankesmedja?

2008-05-21T20:48:00.005+01:00

Jag fick en fråga efter min senaste blogg: "ska vi starta en tankesmedja?".

- Ja, det är klart att vi ska!

För att bristen på hållbara perspektiv genomsyrar varenda skrymsle och vrå av vårt samhälle.
För att den allmänna uppfattningen verkar vara att vi ska roffa åt oss det vi kan medan jorden fortfarande finns kvar.
För att frånvaron av ett globalt perspektiv i politik, media och näringsliv orsakar mänskligt lidande, idag och för framtida generationer.
För att människor är rädda för vad som kommer hända när isarna smälter och stormarna kommer. Och ingen av våra makthavare tycks sitta inne med svaret.
För att det fortfarande lönar sig att pumpa upp olja, skaffa kärnvapen och kedja fast arbetare vid maskinerna.
För att vi fortfarande systematiskt diskriminerar våra bröder och systrar på grund av kön, funktionsnedsättning, hudfärg, religion, könsidentitet, sexualitet.
För att "business as usual" inte är "business as sustainable"

Inte för att vi har alla svaren utan för att frågorna som ställs idag är fel!

- Så räck upp en hand alla som vill vara med!

Tack Maja för inspirationen.

Vi kan visst lösa matkrisen

2008-05-21T17:46:00.003+01:00

"Är det ansvarsfullt att odla ekologiskt när matpriserna går upp i världen?", detta var temat på en debatt som sändes i favoritkanalen P1 i morse. Frustrationen jag kände efter den här debatten får bli startskottet på en ny bloggvåg. (Jag gillar uttrycket periodbloggare)

Som vanligt när kritiken mot ett ekologiskt, hållbart jordbruk så rotar media i de djupaste vrårna för att hitta det marginella antal "vetenskapsmän" (och det är nästan alltid just män) som inte förmår att analysera världen längre bort än skolböckernas svartvita simplifierade värld. Den här gången var det Lars Bergström, professor i vattenvårdslära vid Statens Lantbruksuniversitet.

Tesen som intervjuaren ville utreda var huruvida det är moraliskt försvarbart att producera mat utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel då skörden blir lägre och maten där med dyrare. Som ett inspel i debatten om matkrisen i världen.

Jag har personligen oerhört svårt att förstå argumenten att lösningen på globala problem ska vara att satsa på icke hållbara lösningar. En känsla säger mig att ett uthålligt lantbruk som värnar om biologisk mångfald och bygger lokala kretslopp precis som naturen gjort i alla år, fast med högre effektivitet, är ett mer hållbart sätt att ta hand om vår jord för framtida generationer än att pumpa upp olja som används till att omvandla luftens kväve till konstgödsel. (Det går åt 1 liter olja för att producera 1 kilo konstgödsel, låter det särskilt hållbart?)

Men för den som inte vågar lita på magkänslan så bidrar ekologisk odling globalt till en mer hållbar matproduktion på flera sätt. För det första är påståendet att matproduktionen skulle minska helt felaktig, studier gjorde i utvecklingsländer visar att produktionen ökar mellan 5 och 500 % efter övergången till en hållbar produktion. En annan studie visar att den globala livsmedelproduktionen skulle öka vid en total omställning. Den som vill läsa på lite mer, titta här!

Tvärt emot Lars Bergströms påstående att ekologisk odling i utvecklingsländer skulle ytterligare öka fattigdomen bidrar ekologiskt till att bönderna kan sälja sina produkter till ett högre pris och tjäna pengar som de kan återinvestera i odlingen. Lars menar vidare att produktionen i de här länderna redan är ekologisk. Ja, det är sant att den mesta odlingen sker utan konstgödsel, men det är som att påstå att ekologisk odling är det samma som att vara mot utveckling.

Odlingstekniker som inte bygger på fossila genvägar är den enda vägen till en hållbar global matproduktion.

Bild lånad av Joseph Robertson

Gift göra sig icke besvär...

2008-02-27T16:12:00.004+01:00

Är det bara jag som tänker på hur mycket bekämpningsmedel som gått när jag ser detta hav av rosor på alla hjärtans dag? Eller som får obehag i hela kroppen av att gå in i en skoaffär vid tanken på hur och vem som tillverkat dem? Jag har påbörjat en klimatomställning av min egen garderob, giftiga kläder göra sig icke besvär!

Igår tog jag en sväng till ekovaruhuset i gamla stan, jag vet ingen klädaffär det är mysigare att handla i. Dagen till ära var det dessutom rea. "vi vet inte riktigt, vi är inte riktigt som andra butiker" fick jag som svar på frågan hur länge rean skulle vara. Hittade hur som helst ett par jeans, "ja de där... de kan du få för halva priset."

Jag bestämde mig i julas att jag ska sluta ha dåligt samvete när jag köper kläder, det var inte svårt! Istället för att följa strömmen och slita och riva i högar av realisationsplagg gick direkt fram till kassan och frågade "ursäkta, men har ni något miljömärkt?". I det här fallet var det skjorta jag letade efter och tro mig, utbudet, stressen och det dåliga samvetet minskade drastiskt.

Det blev plötsligt väldigt roligt att handla kläder, många av butikspersonalen var genuint intresserade och delade med sig av allt de visst om den ännu så länge lilla ekologiska klädmarknaden.

När jag var som mest uppe i varv passade jag också på att kolla upp några av kldmärkena jag gillar. Såhär svarade Encore:

Vi har i höst sålt en separat collektion med namnet Encore clean i 100% ekologisk bomull men för ss-08 var planen att göra 30% av skjortorna ur den ”vanliga” collektionen i ekologisk bomull. Men den ekologiska bomullen tog slut på världsmarknaden och hela planen gick i stöpet de enda tyger som vi kunde få tag på blev style ”enar” och ”benjamin” så de görs i 100% ekologisk bomull. Alla kläder har redan idag öko-tex standard. faktum är att fabriken som färgar tygerna släpper ut renare vatten än det som de tar från floden…

Så den ekologiska bomullen är alltså slut i världen... Det borde ju vara ett gott tecken kan man tycka... Den som vill hitta fler märken kan titta bland Caminos vänner. Förövrigt en tidning jag starkt kan rekomendera till alla som är intresserade av att leva lite mer hållbart!

Hate Your Boyfriend? Love Your Job!

2008-02-19T10:29:00.002+01:00

Jag får ofta höra att jag borde prioritera privatliv lite högre och jobb lite lägre... Jag tycker den här bloggen säger allt.. :)

...These days, “work” does not have to be the opposite of “play” and a career can equate to more than a paycheck. Similarly, employers are looking for more than just relevant skills in their new hires. Particularly in the nonprofit sector, “passion” is often a highly desired quality. [...] In fact, nonprofit HR managers ranked volunteering and interning as the most desirable life experiences a candidate could have. The other benefit to doing volunteer work and internships is that you get a chance to see if you like the position and the organization. It's kind of like going on a few dates before you commit to the idea of falling in love with the gig.

Läs hela bloggen här.

Demokrati och Globalisering

2008-02-15T21:22:00.002+01:00

Vilka problem och möjligheter med demokrati inom ramen för nationalstaten utifrån perspektiv på ekonomisk, kulturell och ekonomisk globalisering. Allt ihop utifrån Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring från september 2007.

Det är vad mina närmaste 7 dagar kommer att handla om. Det är inte ofta man känner att det ska bli riktigt kul att skriva tenta. En full kasse med ekologiska refreshments inhandlades idag för att hålla ångan uppe. Dessutom ska jag fira den stora dagen med en Kent-konsert i Norrköping imorgon. Nice.

...visserligen kommer ändå jag sitta där på torsdag natt och svära över den där förbannade globaliseringen. Om jag känner mig själv rätt.

No time to Act!

2008-02-15T20:51:00.001+01:00

Det känns som jag lever i ett vakuum just nu... Sedan nyår har var enda dag varit full. Visserligen av spännande, självvalda saker. Men när det gått närmare två månader utan en ledig helg börjar det kännas att prestationsnivån stadigt sjunker.

Det var den här känslan som tvingade fram det svåra beslutet att tacka nej till det oerhört spännande uppdraget som projektledare i GlobalFocus för projektet Act. En global plattform för klimatentreprenörer, ett verktyg för den som vill förändra. Att förmå varje individ att se sina egna handlingar i ett globalt perspektiv.

Jag både vill och kan göra det här men när knyter sig i magen varje gång jag tänker på hur min vår kommer att se ut och jag inte vill prioritera ner varken engagemang eller studier gick inte ekvationen ihop.

Ur karriärvinkel var det kanske inte ett särskit bra beslut, men som någon klok människa sa: Det är inte jobben du tar som bekräftar din kompetens, det är jobben du tackar nej till.

Nu väntar en vecka med hemtenta i demokrati och globalisering. Jag förtjänar SÅ en ledig helg snart...

Fantastiska fyran

2008-01-30T15:36:00.000+01:00

Har jag berättat om årets nyråslöfte?

De flesta jag umgicks med i höstas blev nog smärtsamt medvetna om hur lite jag uppskattade att studera... lite väl mycket gnäll kan jag nog erkänna att det blev. Så nu när det är dags för B-kurs o allt kände jag att "ska det göras ska det göras ordentligt".

Där av årets nyårslöfte: Det ska fan bli roligt at plugga!

Hur ska vi lösa det här då? Ja, till att börja med ska jag erkänna för mig själv att jag är student, studierna är INTE en bisyssla. I detta ingår faktiskt ganska trevliga delmål, som att börja dricka mer billig studentöl, hänga mer med kursare och sånt. Men det går ju dessvärre inte att komma undan at jag också måste plugga mer... Det finns ju inget tråkigare än att hamna efter inför en tenta.

Till min räddning har jag ju dessutom Fantastiska Fyran, vår lilla superelitistiska studygroup som håller ihop i vått och torrt. Kvällen till ära blir det dessutom öl och dart för att ladda upp för morgondagens föreläsning.

Värsta gänget!

2008-01-30T15:14:00.000+01:00

Jag har ju en förkärlek för att skriva rapporter från det ena och det andra och vanligtvis brukar jag ju vara snabb som blixten med att rapportera från LSU:s styrelsemöten... Men man skulle kunna dra den gamla klyschan om att det har varit lite mycket nu ett tag... minst sagt. Antalet bollar har hålla i luften känns som att de blir fler för varje dag, och jag har inte ens lärt mig att jonglera ännu!

Men vi hade hur som helst årets första styrelsemöte med LSU för typ två veckor sedan, med ny styrelse, nya fokusfrågor och en stor dos av optimism för framtiden. Jag missade tyvärr första dagen tillsammans med styrelsen på grund av en tenta men det lär ha varit en "förtrollande" afton. :)

Såhär i början av året fattas ju inte direkt några stora beslut. Men några spännande diskussioner han vi ändå med. Till exempel hur vi ska hantera uppdateringen av vårt politiska program. Det är en lite klurig fråga där vi nu har ett program som samtliga organisationer slutit upp bakom och som riskerar att urvattnas om den behandlas på fel sätt. Programmet känns dessutom fortfarande fräscht och aktuellt, men jag är då av åsikten att det vore dumt att vänta tills programmet är helt dammigt innan vi lyfter det igen, det skulle vara mycket jobbigare för organisationen. Då är det bättre att utgå från det vi redan är överens om och se vad ytterligare punkter vi kan enas kring. Drämscenariot skulle väl vara om vi kunde enas om en åsikt kring statsbidragssystemet, vi får se vad årets skuggutredning av bidragssystemet kan ge.

Det här mötets fokusdiskussion handlade om åldersdiskriminering. Vi publicerade en rapport "på olika villkor" i höstas om åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Nu i dagarna har regeringen släppt ett förslag på en ny samlad diskrimineringslag. Vad tycker LSU om den?

Det mest spännande var väl fördelningen av ansvarsområden i styrelsen... Per på kansliet måste gjort sjukt bra för vår nya Europasatsning på fredagen för det var helt klart det mest populära ansvarsområdet. Själv kommer jag under 2008 att vara ansvarig för en utvärdering av måluppfyllelsen av Sveriges ungdomspolitik. Galet intressant och jag ser mycket fram emot att tillsammans med vårt verksamhetsutskott gräva djupare i det.

Bästa intrycket var nog ändå att styrelsegruppen känns oerhört bra! Det bådar verkligen gott för ett nytt spännande viktigt år för LSU.

Ja, roligare än såhär blir det inte... Det kommer nog inte att bli så mycket bloggande framöver. Jag hinner helt enkelt inte...

En röst från Kenya

2008-01-18T16:22:00.000+01:00

Hassan, en av deltagarna på TPT-konferensen jag deltog på i Uganda i december skriver:

Dear Colleagues,

Its another sad moment for democracy in Kenya... We are known to be peace makers around the globe. but our country is in turmoil right now... 600 have been killed so far, we don't yet know how more to go, millions went out to vote and make a change and now thousand are now waiting in line for food, shelter and security...

We are trying to get message of peace across the youth networks, we are now on the last 3 days of national protests, we cant go out to work, and help our fellow Kenyans, we are being ruled in dictatorial regime.

We organized a youth rally and a soccer tournament last week to call for peace, especially in areas that were hardly hit by the violence, the response i can say was good, as a step towards lasting solutions to the problem.

YIKE as one of partners in TPT Program supported the initiative. We are really trying our best as civil societies and hoping that we wont run out of energy and strength to get the healing process and reconciliation in the country.

Keep us in your prayers always.

Regards,
Hassan

800 sidor senare

2008-01-13T22:38:00.000+01:00

Mitt nyårslövte till mig själv var att jag ska tycka det är roligt att studera.... men... Det är inte snällt att kasta in stackars Växjö-studenter på Stockholms Universitet och förvänta sig att det ska kunna tentaplugga...

Jag läste ju mina första 1,5 åren i Växjö på programmet för samhällsanalys och välfärdsutveckling. Såhär i backspegeln ett bra program med bred grund. Hur som helst så hade vi nån alldeles fantastisk policy där att vi inte tenterade genom salstentor. Lärarna där hade liksom fattat att det där man proppar in dagarna innan tentan kommer ändå rinna ut lika snabbt igen när man lagt ner pennan efter skrivningen. Så allt tenterades genom hemtentor och uppsatser typ.

Riktigt så fritänkande vågar man inte vara på Stockholms Universitet. Det nalkas salstenta för sista delkursen i Stats 1... ämnet är internationella relationer... och som grädden på moset missade jag förra tentan i komparativ politik när jag ägnade mig åt rädda världen aktiviteter i Uganda i december så med två dagar att ladda om kommer nästa tenta. Tisdag och fredag nästa vecka.

Har nu med möda tagit mig igenom 800 sidor IR i helgen. Nu återstår typ lika mycket Komp.pol.

Och förresten. Glömde jag säga att jag ska hinna åka till Luleå och träffa 50 byråkrater från hela Norrbotten och prata om "varför arbeta med unga" på onsdagen? Man ska inte göra det för lätt för sig...

Tillbaks till boken. adjöss och ses på andra sidan.

2008: kunde knappast börja sämre

2008-01-02T20:00:00.000+01:00

Eller ja, början var väl bra. En lyckad fest med till synes glada gäster och en kanske ännu gladare värd. Men just som singstar-stämningen är på topp slår en av mina dåliga sidor till. Total naivitet. Killarna nere på gatan som frågade efter cigg blev inbjudna och välkomnade med den ena drinken efter den andra. Ett par timmar senare försvinner dem tillsammans med ett par mobiltelefoner...

Jag vill verkligen inte tänka att jag ska skylla mig själv, även om jag borde sluta lita på mäninskor på det här sättet... Men det är ju faktiskt förjävligt att folk inte ska kunna hålla fingrarna borta.

- 1500 kr i självrisk.

Men för att krydda på min olycka lite skulle jag tokspringa till tunnelbanan igår för att hinna lämna Malin vid tåget. Efter två försök med kortet i spärren inser jag att det slutat gälla vid nyår, tåget står redan inne på perongen så att lösa ny biljett är bara att glömma. Ett snabbt hopp över spärren och ändå hinner tågdörrarna slå igen precis framför näsan på oss.... När jag vänder mig om kommer två stolta poliser (om det ändå varit SL-vakter, men nej då. I Alby sätter de in poliser mot fattiga studenter.) med bötesblocket i högsta hugg.

Och så kommer den dräpande kommentaren: "Ta det inte personligt, det var egentligen inte dig vi ville sätta dit men han vi spanade på han hoppa på tåget."

- 1000 kr rakt in i statskassan.

Dessutom:
- Nytt SL-kort 2360 kr
- Senaste studiemedlet: typ 5000 (för det är så billigt att vara student i januari?)

Kunde det nya året börja sämre?

Kossor och långfärdsskridskor

2007-12-31T00:06:00.000+01:00

Alla kossorna har kalvat redan och grannens katt har fått ungar. Finansminister Borg har dikat ur alträsket och investerat i en gräsmatta som enligt rykten var lika dyr som hela huset. (Innan ministern köpte och rustade huset kallades det för Knuttekåken, nu heter det Tegelbruket. Ser väl lite bättre ut i medierna.)

Jag och syskonen har alltså varit hemma på gården och hälsat på pappa. Enligt strikt tradition, precis som det ska vara på julen. Det är lite av en höjdpunkt att komma "hem" och bli uppdaterad om vad som händer på gården och i krokarna. Det händer trots allt inte så ofta, på sin höjd ett par gånger om året. Så det blir en kavalkad av minnen och nostalgi. Kanske skulle man ta o bli bonde när man blir stor...

Gården dränkt i lera.

Pappa i lagårn

Men julhelgen började i Örbyhus hemma hos kusinerna. En riktig Karl Larsson-jul i ett fantastiskt hus som från början var tjänstemanna-bostad till Örbyhus gods. Vackert beläget precis nedanför slottsmuren och ett stenkast från sjön med den fantastiska skridskoisen. Så många fina promenader och turer på långfärdsskridskorna blev det. O Tomten förtjänar ett tack han också.

Från skogarna i uppland fortsatte julturnén hos mamma i Söderköping. Inte mycket tid att ligga på sofflocket där heller. Besök av farmor och pappa, promenad till alpackorna, mellandagsrea i Norrköping, hel-spel-kväll med grannarna från gården och nyårsfika hos mormor på hemmet med mera med mera.

Nu återstår micro-nyårsfest hemma i Alby. mysigt.

Det bor någon i min fot!

2007-12-24T18:11:00.000+01:00

Klockan är tjugotre femti nånting dagen före julafton. Alla paketen är lackade, granen är klädd, skinkan är grillerad och hela släkten är på väg till sängs.

Då kliar något ordentligt på min fot o jag tar av strumpan för att titta. Detta är vad jag får se:
En familj ugandiska loppor har bestämt sig för att flyta till kallare breddgrader och tyckte att just min fot var ett lämpligt värddjur.

jag vet inte om det skulle klassas som tur att jag har en syster som bor i uganda och två av kusinerna pluggandes på läkarlinjen. Men uppståndelsen blev stor och snart satt jag med foten i Karins knä och med en trubbig nål som verktyg tvingades inkräktarna ut ur min kropp.
känsliga tittare bör blunda nu...

Så var julen 2007 inledd!

Jag tror jag är nått stort på spåret...

2007-12-21T11:06:00.000+01:00

Jag misstänker skarpt att de där lurviga, mörka figurerna vi stötte på långt upp i de kongolesiska dimhöljda bergen inte alls var gorillor utan... en delegation från USAs regering. Vad dessa kunde ha för intresse av att tugga löv och flirta med turister kan vi bra gissa om....

Bilden på den mindre håriga Bush kommer från dagens DN.

Sånt här borde jag inte skriva...

2007-12-18T00:25:00.000+01:00

Den här bloggen skulle vara mitt ställe där jag kunde vara privat, där jag kunde fundera kring stort och smått och där jag kanske skulle kunna uppmuntra någon att dra ett litet stå till stacken för att skapa en bättre värld. Det låter kanske klyschigt, och det var kanske att lägga ribban en aning högt. För vad jag insåg här om dagen var att min blogg har blivit så tråkig att jag inte ens orkar läsa den själv... det är inte ett bra tecken.

Jag borde skriva om hur det var att komma till Namuwongo Youth Development Group, en grupp unga som bestämt sig för att inte låta sina drömmar falla för att de haft oturen att födas i Kampalas slumområde. Känslan av att möta den glädjen och det engagemanget som en hinna ovanpå den extrema fattigdom som dessa människor lever i. Hur jag kommer på mig själv med att oroa mig för att mitt nytvättade linne ska bli smutsigt, och hur det känns att bli betraktad som en levande plånbok när går nästa hörn.

Jag borde skriva om hur arg jag blev när jag mellanlandade i London på vägen hem och läser på förstasidan i Daily Mail rubriken: Migrants have taken four out of five jobs created since Labour came to power.
Artikeln fortsätter med uttryck som: ...Gordon Brown and his promise of 'British jobs for British workers'. Så historien upprepar sig alltså. Britterna, de som en gång gick i spetsen för att kämpa mot förtryck och rasism i Europa, faller nu alltså för samma argument. Invandrarna kommer och tar våra jobb! Vet inte om jag ska skratta eller gråta, helst av allt vill jag bara trycka upp den där tidningsartikeln någonstans där den hör hemma...

Jag borde skriva om Venture Cup och en affärsidé som jag, Johan och Samir ställde upp med och vann 10 000 kronor med. Jag borde skriva om våra planera att förändra svensk resebokningsmarknad, om drömmen om att få på riktigt kalla sig entreprenör och glädjen över att få bekräftelse på sina idéer.

Jag borde skriva om Uppsala och hur svårt det är att hitta julklappar där. Jag borde skriva om hur saker inte blir som man tänkt sig och hur det är att flyttas fem år tillbaka i tiden. Om högcostal andning och konsten att lära sig svälja.

Men min blogg har blivit tråkig. En plats utan överraskningar och djup. Kanske är det här så framtiden för bloggen kommer att se ut. Och i ärlighetens namn är den inte särskilt välbesökt...

Take over av kenyanska valet

2007-12-11T09:57:00.000+01:00

Snart är det dags för val i Kenya. Media rasar över det ökande ungdomsrelaterade våldet i samband med valet. LSU:s partnerorganisation inom TPT vägrar tro på att våldet är kopplat till ålder och drev inför valet en kampanj för att vända ungdomarnas ilska till vilja att påverka genom valet. Resultatet blev att 1,5 miljoner människor mellan 18 och 25 år registrerade sig för att delta i valet.

65 % av väljarna inför 2007 års presidentval är nu mellan 18 och 25 år!

Aldrig tidigare har debatten fokuserat så mycket kring ungas behov och rättigheter.

Time for africa... och african time...

2007-12-08T11:22:00.000+01:00

African Time… ja, det verkar alltid fungera som ursäkt att skjuta på programmet här. Det är bara att lära sig att inte stressa upp när skjutsen är 40 minuter försenad och man ska inleda dagens första pass. För när man väl kommit fram är man ändå först på plats, strömmen har gått, extrageneratorn är död och att använda powerpointen är bara att glömma… Så i väntan på de andra deltagarna…

Resan har så här långt varit en oerhört inspirerande och kontextualiserande upplevelse. Bara att komma hit och träffa representanter från det unga civila samhället, personer som inte bara drömmer om ett samhälle utan fattigdom och orättvisor utan som faktiskt gör någonting åt det. Tackling Poverty Together (TPT) heter projektet som LSU driver tillsammans med UNDESA. Oavsett hur man vrider och vänder på problemen med fattigdom i världen så är unga den grupp som drabbas hårdast, målet med TPT är att ungdomsorganisationerna på plats i dessa länder, enskilt och tillsammans ska påverka för ett ungdomsperspektiv i de fattigdomsbekämpningsstrategier som tas fram för varje land.

Men uppdraget som dessa organisationer tar på sig är tvådelat. Att påverka policyprocesser och nationell/internationell politik är bara det ena benet. Andra benet finns i varje lands egen aktionsplan för att själva arbeta tillsammans med unga människor för att bekämpa fattigdom. Konferensen inleddes med ett studiebesök till Rakai där unga själva startat skolor och andra stödfunktioner för barn och unga som trillat ur skolan, vars båda föräldrar dött i AIDS och som kanske vid 13 års ålder har försörjningsansvar för två småsyskon och en egen gård att ta hand om. På skolorna får de hjälp att ta hand om småsyskonen, få lära sig ett yrke, läsa och skriva och för försörjning för att kunna överleva.

Länderna som deltar i TPT är Uganda, Ghana, Kenya, Zambia, Sverige, Malawi och Tanzania. Vad är då Sveriges och LSU:s roll i detta? Är det bara ännu ett biståndsprojekt? Är det inte bättre att organisationerna i Afrika själva driver projektet?
- TPT har utvecklats till ett koncept. Idén uppstod mellan LSU och DESA där LSU bidrog med sitt nätverk och sin erfarenhet av att påverka från ett ungperspektiv och DESA med kunskapen om fattigdomsbekämpningsstrategierna och tyngden av att ha FN i ryggen. Idén och konceptet har sedan nationaliserats och anammats av samarbetsorganisationerna i projektet. Att fas 2 nu finansieras genom SIDA betyder inte att projektet inte styrs av deltagande länder, det är vårt bidrag till arbetet och ambitionen är TPT ska leva vidare och spridas utan stöd från norr. I den här fasen är också ambitionen att fler länder, både i Europa och Afrika, ska involveras i arbetet.

Tankenöten som jag ska fundera på på flyget hem är: På vilket sätt utgör LSU:s medlemsorganisationer – Sveriges ungdomsorganisationer en resurs i fattigdomsbekämpningsarbetet.

Som att komma hem, fast bort!

2007-12-03T13:28:00.000+01:00

Att komma tillbaks till Kampala kändes verkligen som att komma hem. En strålande glad William mötte på flygplatsen, samtalet på vägen hem blir mer catching up än det där trevande ytliga. Och inte minst känslan av att komma hem när jag istället för att böka med hotell bara knackar på dörren till Karin och hon har te och mackor på bordet.

Mårten övertygade mig om den briljanta idén att hålla mig vaken till 03.30 när taxin skulle komma och hämta upp mig, så ja inte skulle riskera att komma försten... Ja så alla planer på att sitter på flyget och läsa på om fattigdomsbekämpningsstrategier gick ju åt pipan. Det enda jag orkade med var att titta på Simpsons the movie och Pirates of the Carribian... Lite klurigt att klä sig för resan var det också, att lämna ett noll-gradigt Stockholm för att landa i ett 2-gradigt Entebbe. Så efter att ha köat i 40 minuter för att få visum och släppas in i landet blev det till att slita av sig långkalsonger och tjocktröja.

Idag har jag träffat NAYOU med personal i deras nya kontorslokaler jättecentralt i Kampala. Dök upp gjorde också NAYOUs ordförande, Rachel. Jag slutar aldrig imponeras och engageras av de här människorna! Deras kamp för civila rättigheter och drömmar om ett samhälle inte olikt det vi bortskämda svenskar tar för givet.

Nu sitter jag på ett av Kampalas alla caféer och ska förbereda inledningstal och projektledningsworkshop till de kommande dagarna.

Glögg, Körberg och en smockfull vecka.

2007-11-29T23:55:00.000+01:00

Dessa kvällar blir allt mer sällsynta. När vi alla tre för en stund kan sitta ner tillsammans, dricka glögg och snacka strunt. De andra sitter och planerar för sin nyårsresa till nån solig söderhavsö med stränder, fester och sena nätter. Själv laddar jag för en närmare förestående resa. På söndag packar jag väskan och flyger tillbaks till Kampala.

Semester? Nej knappast... Konferens med Nayou, LSU:s samarbetsorganisation i Uganda. Tillsammans med ungdomsorganisationer i Kenya, Ghana, Uganda, Tanzania, Zambia och Malawi driver vi ett projekt för att stärka ungas röst i fattigdomsbekämpningsarbetet. Förutom att representera LSU ska jag dra mitt strå till stacken genom att hålla en projektledningskurs i miniformat.

så första advent kommer jag med andra ord att fira uppe bland molnen, nynnandes på Tommy Körberg - som även förgyller den här kvällen med julens toner. Förhoppningsvis får jag också en stund över att fylla julklappssäcken och tid att hälsa på syster när jag ändå befinner mig i samma land som henne. Men ännu är det en aning oklart väde mina 10 dagar i värmen kommer att erbjuda.

Det här är förövrigt det första blogginlägget som jag skriver på min nya lilla pärla, neonode N2. Puss på den.

Eko is good for you

2007-11-22T13:19:00.000+01:00

En ny brittisk studie bevisar att ekologisk mat är nyttigare än konventionell. Studien har kostat 160 miljoner kronor att genomföra och har pågått under fyra år och har finansierats av EU. Studien visar att ekologiska grönsaker och frukter innehåller upp till 40 procent mer antioxidanter än konventionella frukter och grönsaker.

Antioxidanter anses av läkarvetenskapen ge skydd mot cancer och hjärtsjukdomar. De ekologiska frukterna och grönsakerna innehöll också högre halter av järn och zink. Forskarna fann också att förekomsten av antioxidanter i ekologisk mjölk var upp till 90 gånger högre än i konventionell mjölk.

Undersökningen betecknas som banbrytande och har givit ekologerna ny ammunition i kampen för att placera ekologiska livsmedel som möjlighet att främja folkhälsan. Till exempel har brittiska Soil Association uppmanat den brittiska regeringen att förändra sin hållning till ekologi. Läs mer om studien på: http://www.qlif.org/.

Källa: BioFach Newsletter

ekoweb.nu

Sveriges tråkigaste stad

2007-11-21T20:22:00.000+01:00

När jag gick på högstadiet gjorde grabbarna i klassen över en film om samhället vi gick i. Valla - hålan som gud glömde var dess titel. För er som inte vet det så är Valla de där husen man swischar förbi med en grå betongsilo på höger sida och en fotbollsplan på vänster sida på tåget ner mot Malmö. Det verkar som att gud hör bön, idag syns staden i varenda riksmedia och på löpsedlarna står det:

Katrineholm - Sveriges tråkigaste stad

Det är Expressen som publicerar "nyheten". Låt mig ge min bild. Kanske hamnar den någon stans mitt emellan kommunens egen slogan: Katrineholm - Sveriges lustgård och den sanning som tycks råda enligt kvällstidningen.

2002-01-18 kallas lokalt i folkmun för den svarta dagen, den dag då det stod att läsa i Katrineholmskuriren: "Flytten är ett faktum". Över en natt förlorade kommunen 600 arbetstillfällen när Scania flyttade sin verksamhet till Södertälje. Året innan hade vi tappat en stor del av Ericsson, SKF drog ner på personalen och alla tredjepartsleverantörer till dessa företag fick säga upp anställda. Jag och fler vänner från Ungdomsfullmäktige fick uttala oss i tv och tidningar om hur vi såg på framtiden i Katrineholm.

- Vi vill se detta som en möjlighet att ta nya tag.
Minns jag att vi sa. Och vi försökte verkligen.

Under ett par år arrangerade vi Kulturkrock. Vi ville inte bara visa för stans unga att det gick att göra någonting roligt, vi ville också visa på det rika kulturliv och hur mycket vi kan tjäna på att uppleva saker tillsammans med människor som vi aldrig annars skulle träffa. Vi blandade synth med progg, magdans med föreläsningar och hade förbaskat roligt när vi gjorde det.

Men det var väl ungefär så mycket vi kunde åstadkomma också... Under alla mina år som aktiv kämpade vi för vår rätt till en egen mötesplats för unga i centrum. Något vi aldrig lyckades med under min tid. Vi fortsatte arrangera kulturaktiviteter för att erbjuda ett alternativ till att hänga på torget. Men motgångarna blev många och tunga.

Jag kan inte låta bli att bli en aning nostalgisk, mitt i all frustration fanns en trygghet. Med engagemanget kom ett växande nätverk av politiker, journalister och lokala näringsidkare. Men utrymme höll vi för oss själva. På torget hade vi vår egen scen (bildligt talat), där spenderades födelsedagar, där fanns kärleken, där längtade vi hem och där längtade vi bort.

Den sista striden jag var med att föra var något av en brytpunkt. Vi hade tillsammans med kulturförvaltningens chef, Monika Aune Löfstedt, planer på att fräscha upp kommunens kultursatsning och i planerna ingick bland annat en graffitti-utställning. I samma veva genomförde Monika ett byte av logotyp till kulturhuset Ängeln. Kritiken var minst sagt massiv från både lokala tyckare (med medelålder över 65) och kommunens allsmäktiga chefsredaktör på lokalblaskan. Något som mynnade ut i offentliga kränkningar av kulturchefen, jag blev kallad icke-läskunnig av chefsredaktör Christer Wistbacka osv osv.

Dagens utnämning till Sveriges tråkigaste stad är säger nog ganska mycket om vem som vann den striden...

Reptankar och ett stort tack!

2007-11-18T20:19:00.000+01:00

För ganska exakt ett år sedan svor jag till mina vänner att inte "bli en sånd är LSU:are", vid en snabbutvärdering av året som gått dagen för Repskapet tillsammans med styrelsen tvingades jag konstatera att jag misslyckats fatalt på den här punkten. LSU har inte bara fyllt min kalender, det har blivit både hobby, jobb och intresse. Och det har varit fantastiskt roligt och utvecklande. Jag har gjort ett första år som jag varit nöjd med och jag tror att jag faktiskt kunnat göra viss skillnad.

Så när det blev dags för årsmöte kändes det lite som att gå på kalas, träffa och mingla med massor av nya och gamla vänner, visa upp ett arbete vi är stolta över och med öppna sinnen lyssna på hur medlemsorganisationerna uppfattar den utveckling som skett. Vad som knappats kunnat ungå någon ställde jag också upp till val som vice ordförande, mot valberedningens förslag, så dagen till ära kom jag förberedd för personvalskanpanj. Ett stort tack till alla som stöttade mig under dagen. Det betydde väldigt mycket.

Det var ju lite av ett mellanår vad gäller de punkter som skulle beslutas om, efter att flera årsmöteni rad gått igenom tuffa beslut om politiskt program, stadgar, medlemskriterier osv. Den mest spännande debatten var nog den om LSU som politisk aktör, som på ett ganska underhållande sätt (styrelsen jämkade sig med ett förslag som avslogs), gav ett jättetydlig mandat och önskan från medlemsorganisationerna att vi ska fortsätta ligga på och driva frågor som är viktiga för oss medlemsorganisationer.

Ja, valet då. Någon vice-post blev det inte, men ett starkt stöd i form av att nästan 40% valde att inte rösta enligt valberedningens förslag, och flest röster i valet till ledamot, gör att det är svårt att vara besviken. jag känner ett starkt stöd för mitt den insats jag gjort och har ambition att göra under nästa år. Jag ser fram emot ett nytt år som ledamot tillsammans med den nya styrelsen som består av:

Hanna Hallin, Röda Korsets Ungdomsförbund, Ordförande
Jonas Naddebo, Centerpartiets ungdomsförbund, vice ordförande
Omar Mustafa, Sveriges unga muslimer, vice prdförande
Mikael Leisjö, Sverok
Seher Yilmaz, Grön ungdom
Hans Vindeland, Utrikespolitiska förbundet Sverige
Edvard Agrell, Kristdemokratiska ungdomsförbundet
Sara Haraldsson, Sveriges Elevråd - Svea
Magnus Leivik, Saco studentråd, Peacequest
Linus Källander, Sveriges ungdomsråd
Emma Imse Nilsson, Svenska Scoutförbundet

så, nu är det dags att ladda om för en ny vecka med föredrag på MR-dagarna, seminarium på universitetet, författande av kommunikationsstrategi osv osv.

Are you ready for CHOGM?

2007-11-18T16:37:00.001+01:00

Karin Källander, syster min, skriver gästblogg från Kampala:
Kampala visar upp en ny sida. Militärbilar och poliser står I alla gathörn, antiterroristbilar i flermiljonsklassen som beställts in från Interpol patrullerar gatorna, bankomaterna har slut på pengar, bensinmackarna slut på bensin, folk ombedes lämna Kampala och för de som stannar hemma får brev från UN security att man bör köpa på sig mat så att det räcker I en vecka, det är roadblocks och trafikkaos I hela innerstaden. Har Kampala blivit en stridszon? Nej, så illa är det inte, men nästan. För att citera banderollerna och annonsskyltarna vid trafikljusen, tidningsframsidor, bilklistermärken, gratisparaplyer och meningen på var mans läpp: Kampala is ready for CHOGM.

På onsdag börjar den händelse som troligtvis är en av de största i Ugandas i historia: Commonwealth Heads of Government Meeting ska I år ska anordnas I Kampala. Queen Elisabeth flyger in på onsdag, Gordon Brown, Prince Charles, alla presidenter från fd engelska kolonier samt Kanadensiska premiärministern med stab kommer på torsdag. Varenda rum i Kampala är uppbokat av VIPs, stab eller journalister. Hotellpriserna har skjutit i höjden, från ett medelpris på 150 dollar per natt till ett rungande 600 dollar. I medelpris alltså! Det är första gången på många år som detta top-level möte ska hållas i ett fattigt afrikanskt land och det har därmed skett en febril aktivitet för att renovera Kampala, dess vägar, byggnader och flygplats. Nya hotell har poppat upp som svampar ur jorden de senaste månaderna.

Flera tusentals nya poliser (sk. SPC – Special Police Constables) har tränats upp och står nu och kantar varenda gata med fingrarna på avtryckaren på sin AK-47:or. I helgen sköt en SPC polis ihjäl en 13-åring och en 22-åring på en marknad i stan – ingen utredning har gjorts ännu för att ta reda på varför. Självklart var man inte ute i tillräckligt god tid och många hotell står fortfarande halvfärdiga nu när mötet strax ska börja. Hur många miljarder kronor som spenderats på att skapa Kampalas ansiktslyftning vågar man inte diskutera i tidningarna men kritiken växer även om presidenten gång på gång uttalar sig om hur viktigt detta möte är för landets turism och ekonomi.

Tyvärr sker mötet i traditionell kolonialistisk anda där Uganda tvingats tömma hela sin stadsbudget för att kunna finansiera detta jätteevent (som bla innebär att trappan till state house måste gjutas om för att passa drottningens fotsteg). I praktiken har det lett till att tex utbildningssektorn inte fått några pengar sen i augusti då alla pengarna fick kanaliseras om till renoveringsarbete. Mina kollegor på Makerere inte fått ut någon lön sen i juli, vårt internet på kontoret har inte funkat sen i augusti och i Iganga har inte distriktet fått en shilling sen i juni vilket innebär att vaccinbilen inte har någon bensin så att den kan åka ut och leverera mässlingsvacciner och sjukvårdspersonalen har inte fått lön. Eftersom folk inte betalt så går de förstås inte heller till jobbet, vilket har gjort att personer som tex min hyresvärd inte kan få ut sina bromsmediciner för sin långt gångna AIDS-infektion.

När man kör längs gatorna eller går på marknaderna så möter man dock ideligen glada taxichaufförer och gatuförsäljare som ropar ”Mzungu, are you ready for CHOGM?”. Det är bara de lite mer utbildade personerna som inser att CHOGM är en katastrof för landet och dess ekonomi för flera år fram över, och mina kollegor i Iganga sitter nu och väntar på att få se en topp i barnadödlighetsdatan som vi samlar in – den så kallade CHOGM-toppen.

Kampala är dock inte redo. Regnsäsongen har börjat nu och igår kom ett störtregn som översvämmade halva staden eftersom de nya vägarna inte byggts så att vattnet rinner av. Resultatet? Fyra personer drunknade mitt inne i stan! Presidenten var tvungen att hastigt ordinera en byggfirma att bygga om delar av vägen till flygplatsen igen så att vattnet kan rinna undan. Det skulle ju inte se bra ut om drottningen behövde åka båt på Entebbe road och (hemska tanke!) att hon skulle behöva se att det faktiskt finns fattiga människor i Kampalas slum som måste simma i avloppsvatten för att komma hem till sina ruckel byggda av plåtbitar och plastpåsar.

Häromdagen talade presidenten om att landet får två nationella helgdagar på torsdag och fredag för att folk inte ska behöva röra sig i stan, som kommer vara totalbelägrad av viktiga personer och poliser. De flesta av mina kompisar passar på att lämna staden och bo på lodge denna oväntade 4-dagarshelg, men jag och Charlotte var för sent ute för att hinna boka in oss någonstans och dessutom ska ju jag åka till Sydafrika på några dagars semester veckan efter, så vi blir nog tvungna att trotsa presidentens order och stanna kvar i stan. Ingen av oss bor ju trots allt inne i centrum och vi torde överleva även ett drottningsbesök.
So, are you ready for CHOGM? I’m not.

Karin

Vad skulle du bli när du blev stor?

2007-11-14T00:52:00.001+01:00

Den beryktade albyfesten finns nu till allmän beskådan på:

http://picasaweb.google.com/linus.kallander/VadSkaDuBliNRDuBlirStor

Smakprov kommer här:

From Vad ska du bl...

Alla unga har drivkraften...

2007-11-06T21:54:00.000+01:00

...och alla äldre har erfarenheten. Men ändå är det de däremellan som har lättast att få jobb. Ska det vara så?

Detta är en av frågorna ur Manpowers nya kampanj som rullar både på TV och på nätet. Jag tycker om när företag fattar att de har en större uppgift i samhället än att tjäna pengar... och samtidigt kan tjäna pengar på det.

Andra citat från kampanjen lyder:

Undersökningar visar att invandrare...
...som byter till svenska efternamn får högre lön. Ska det vara så?
Hälften av taxichaufförerna...
...med invandrarbakgrund i Malmö är högskoleutbildade. Är inte det ett slöseri?
80% av akademikerna jobbar övertid.
Är det deras fel att över 50 000 akademiker går arbetslösa?
Om kvinnor har 20% lägre lön än män...
...är det då inte bäst att bara anställa kvinnor?

En gnutta luft...

2007-11-06T20:45:00.000+01:00

Det är märkligt vilken tomhet som uppstår efter en sån hektisk period. Idag var första dagen på kanske en månad som jag gick från föreläsningen på univeristetet och inte visste vart jag skulle ta vägen för eftermiddagen gapade tom i kalendern. Och när jag kommit hem, lagat mat, handlat och gjort det där man annars så lätt prioriterar bort... då kommer den där jävla känslan av tomhet...

Klädd för
valberedaruppdraget
på Ungdomstorget IRLNästan med ett dåligt samvete för att jag inte sitter djupt försjunken i Ungdomsstyrelsens värderingsstudie startar jag datorn, mest kanske för att det ska kännas som att allt är som vanligt. Men ja, det är ju ett tillfälligt lugn, jag har nått den här höststormens öga skulle man kanske kunna säga. Förra veckan var det Att Förändra Inifrån i Jönköping, LSU Forum, födelsedag (som visserligen firades på förutnämnda LSU Forum med att leda en paneldiskussion om sänkt rösträttsålder och avslutande middag), Ungdomstorget IRL (Världens jävla grej!) i Nyköping i helgen och som grädde på moset, en tenta mellan 18 och 22 igår...

... och i den här stilen fortsätter det, med början på torsdagens slutliga möte om LSU:s långtidsstrategi innan repet nästa vecka. (Den knuten börjar också växa i magen, men det skriver jag om en annan gång...)

Ett par korta bara om det sjukt coola evenemang som Sveriges Ungdomsråd kommit att skapa årligen i form av Ungdomstorget IRL. Med risk för att låta nostalgisk kan jag ibland tänka tillbaks till när vi skissade på det koncept som skulle komma att bli så perfekt för unga engagerade i sina ungdomsråd. Utifrån tesen att "genom att stärka individerna stärker vi också grupperna", samlade vi till en helg av inspiration och kompetensutveckling. Konceptet lever och utvecklas för varje år och blir bara bättre! Jag känner mig som en stolt far när jag minglar bland nästa generations ungdomsrådsaktiva och det värmer i hjärtat att få höra Hanna Hallin uttrycka hur engagerade hennes workshopdeltagare varit.

Ja, jag vill inte på något sätt klaga över min situation utan bara uppmärksamma alla på att jag försöker verkligen njuta av den här lediga stunden jag har ikväll.

Ekologiskt griskött på OS

2007-10-24T09:38:00.000+01:00

Från ekoweb.nu:
Vid OS i Kina, där otaliga livsmedelsskandaler avslöjats, finns det oro bland OS-deltagarna att förekomsten av tillväxthormoner och medicinrester i den konventionella svinproduktionen skulle kunna utlösa falska dopinganklagelser. Därför har de kinesiska arrangörerna valt att ställa extraordinärt höga krav på Qianxihe Food Group som är leverantör av griskött till OS-byn. Köttet till OS-atleterna kommer enbart komma från grisar som fötts upp på ekologiskt foder och som är avkomma från speciellt utvalda suggor som också enbart fötts upp med ekologiskt foder.

-Vi har ansvar för leveranserna av griskött till olympiaden. Det är en politisk plikt, och man skall inte tala om priset när det är en politisk plikt säger en talesman för Qianxihe Food Group.

Låt oss inte tappa fotfästet

2007-10-23T19:44:00.000+01:00

Idag presenterar valberedningen sitt förslag till styrelse 2008 i LSU. 7 utav 11 föreslagna kandidater har i valberedningens motivering en uttrycklig vilja att LSU ska vara en stark politisk aktör eller motiveras utifrån sin erfarenhet av politiskt arbete. Däribland samtliga i presidiet.

Jag är absolut inte emot ett LSU som har en stark politisk röst. Tvärt om är jag övertygad om att detta stärker och skapar utrymme för våra medlemsorganisationer i media och andra påverkanskanaler. Jag ser flera politikområden där jag skulle vilja att LSU kan ta en mer aktiv roll, till exempel skulle jag vilja att LSU verkar för att Sveriges ungdomsorganisationer får inflytande över den grundlagsutredning som pågår och ska vara färdig 2008. Jag har också under året arbetat med frågan om ungas sysselsättning och entreprenörskap, ett arbete som tar fart på riktigt under 2008.

Det finns en ambition i LSU att man ska bli en starkare röst i ungdomspolitiska frågor idag, så har det inte alltid varit. Den här positiva utvecklingen tror jag är ett resultat dels av ett tydligt uppdrag från medlemsorganisationerna genom den politiska plattformen och av ett starkt ledarskap och engagemang från Hanna Hallin. Frågan är om valberedningens förslag är ett resultat av den här utvecklingen eller om det är önskan om att nå ännu längre.

Trots detta är det inte utan viss oro jag konstaterar att den oerhört starka startlinje som valberedningen presenterar har få kandidater som uttrycker vikten av LSU:s första ben, att arbeta för organisations- och ledarskapsutveckling. Det är i den här verksamheten som LSU hämtar sin styrka och legitimitet. Att förbättra våra kommunikationskanaler är en del i detta, men lika viktigt är att allt som vi gör är förankrat och utgår från medlemsorganisationernas intresse och behov. Det här är viktigt både i vårt globala partnersamarbete och i vårt lokala påverkansarbete. Annars tappar vi fotfästet.

Jag är föreslagen av valberedningen som ledamot men kandiderar också som vice ordförande. Jag gör det för att jag vill fortsätta utvecklas och ta ett större ansvar för styrelsen som grupp och kunna delta aktivt i ledningen av organisationen. Jag är övertygad om att jag kommer att bidra mer till LSU och medlemsorganisationerna som vice ordförande än som ledamot.

Ta ner de homofoba affischerna!

2007-10-22T20:14:00.000+01:00

Senaste i raden av Facebook-aktioner:

"Bevara äktenskapet" är en inskränkt och reaktionär kampanj som SL borde skämmas för att ha satt upp i våra gemensamma utrymmen.

Jag kräver att ni genast tar ner deras annonser samt utarbetar en policy för att säkerställa att medborgarna i framtiden slipper hatbudskap i sina gemensamma utrymmen.

Live from Hovet

2007-10-21T19:12:00.001+01:00

Alla längtar vi väl ibland tillbaks till våra rötter. Min längtan efter skogspromenader och svampplockning förde i helgen mina fötter hem till mamma.

Det är knäppt hur sällan jag tar mig tid att ta mig till söderköping, jag har ju trots allt både en institutionaliserad mormor och en mamma med tillhörande oblodiga systrar där. Men nu blev i alla fall längtet för stort så efter en snabb dejt med farmor hoppade jag på ett överfullt tåg söderut.

Förutom ett förtidigt födelsedagsfirande han vi med en fantastisk ridtur i skogen och längs götakanal i strålande sol med mammas två superfina islänningar.

Och inte minst den där efterlängtade svamppromenaden. Så nu är jag ordentligt rekreerad.

I skrivande stund maxar jag livsnjutningen lite med att i min gå på konsert med Muse. Förbandet har just spelat o nu ska jag försöka häva en öl innan bandet går upp på scen.

Kandidat: Vice ordförande

2007-10-18T07:54:00.000+01:00

2008: Långsiktighet -Utveckling - Kvalitet

Ett år i styrelsen för LSU, en resa som engagerat, frustrerat och fått mig att växa tillsammans med organisationen. Jag har kommit att brinna mycket för de potential och utvecklingsmöjligheter som finns i LSU och ser fram emot nästa års utmaningar. Jag är föreslagen av valberedningen som ledamot men kandiderar också som vice ordförande. Jag gör det för att jag vill fortsätta utvecklas och ta ett större ansvar för styrelsen som grupp och kunna delta aktivt i ledningen av organisationen. Jag är övertygad om att jag kommer att bidra mer till LSU och medlemsorganisationerna som vice ordförande än som ledamot.

Under året har jag deltagit i många processer och lagt mycket tid på att lära känna LSU:s verksamhet. Jag har deltagit i framtagandet av vår långtidsstrategi, ansvarat för ett av våra partnersamarbeten och arbetat med de stora events som äger rum nu under hösten, (LSU Forum, Att förändra inifrån och Repskapet). Inte minst har jag arbetat med den nya kommunikationsplattformen.

2007 har vi genom ett omfattande strategiarbete pekat ut riktningen för hur man på bästa sätt kan vara en resurs för medlemsorganisationerna. 2008 står vi inför en mängd utmaningar för att implementera detta arbete. Inte minst måste LSU bli bättre på att förankra sin verksamhet för att öka kvalitén. Jag ser tre verksamheter som LSU särskilt borde lägga energi på:

Breddad finansiering i medlemsorganisationerna
Vi måste lyfta diskussionen om finansiering från att handla om formerna för statsbidraget till att bygga nya broar mellan till exempel näringslivet och ungdomsorganisationer. Här ska LSU bygga ett nätverk av kontakter och öka kunskapen om breddad finansiering i organisationerna.
Engagera fler i föreningslivet
En delvis ny verksamhet i LSU där målet är att skapa förutsättningar för medlemsorganisationerna att rekrytera fler medlemmar. Exempel på verksamhet kan vara en katalog eller sökbar portal på internet där organisationer kan presentera sig. Kan också vara kurser i att anpassa sig till nya typer av engagemang eller kampanjer som syftar till att förändra atityden till ideellt engagemang i skolan.
Förbättra kommunikationsarbetet
Trots det arbete som gjorts i år vad gäller kommunikationen finns fortfarande mycket kvar att önska. Det finns stora brister i förankring, återrapportering och i att kommunicera medlemsnyttan i en del av den verksamhet vi gör. Exempel på lösningar kan vara referensgrupper till fler delar av verksamheten som kompletterar eller ersätter utskotten eller att kommunikationsplaner tas fram till varje projekt, uppdrag, event där medlemsnytta och transparens är ledord.

Dessa utvecklingsområden är inte heltäckande för LSU, jag utvecklar gärna dessa och fler tankar över ett samtal. Här på min blogg finns mycket tankar om LSU och du kan se vad jag arbetat med under året.

Vill du veta sanningen?

2007-10-14T17:17:00.000+01:00

Snubblade över Zeitgeist idag, en film om sanningen bakom bland annat vad som hände 11 september 2001. Jag vet inte om jag ska avfärda den som ett konstnärligt projekt, konspitatorisk nonsense eller den avskyvärda sanningen. Men den säger på många gånger precis det jag tänkte den där dagen.

Filmen är två timmar lång, så boka in en helkväll eller hoppa mellan avsnitten så som jag gjorde. Om filmen kan man läsa på www.zeitgeistmovie.com.

Zeitgeist was created as a nonprofit filmiac expression to inspire people to start looking at the world from a more critical perspective and to understand that very often things are not what the population at large think they are. The information in Zeitgeist was established over a year long period of research and the current Source page on this site lists the basic sources used / referenced and the Interactive Transcript includes exact source references and further information.

Now, it's important to point out that there is a tendency to simply disbelieve things that are counter to our understanding, without the necessary research performed.

[...]

That being said, It is my hope that people will not take what is said in the film as the truth, but find out for themselves, for truth is not told, it is realized.
Thank You

Se hela filmen här:
http://video.google.com/...

Bastuklubben sammanträder

2007-10-14T15:40:00.000+01:00

En vingklippt styrelse med storhetsvansinne eller en liten men fokuserad grupp organisationsnerdar som sliter sitt hår för att forma framtidens LSU. Jag vet inte vilket av uttrycken som bäst beskriver gårdagens styrelsemöte, kanske båda två?

Sjukdomar, resor och tågproblem hade resulterat att alla tjejer i styrelsen var frånvarande, där av uttrycket bastuklubb... Men detta i sig skulle jag inte slänga fram som ett problem, där emot att 5 av 11 var frånvarande är ett större problem. Fast å andra sidan, besluten som fattades på mötet var av ganska ringa karaktär, även om diskussionerna och processerna vi gick igenom under dagen var svåra och viktiga.

De stora punkterna för dagen var processande av Mål- och Verksamhetsplanen tillsammans med personalens representanter och ytterligare en djupdykning i LSU:s långtidsstrategi som vi arbetat med tillsammans med medlemsorganisationerna under hela året.

Vad gäller nästa års verksamhet kan man väl sammanfattade den med att den kommer att vara ungefär samma som i år fast något bättre. Vi har redan lagt om vår utbildningsverksamhet till att bestå av större aktiviteter och längre kursserier för att förbättra kvalitén. Vad jag hoppas på till nästa år är att vi kan utveckla verksamhet inom dessa områden:

Engagera fler i föreningslivet
LSU ska vara en aktiv resurs för sina medlemmar i arbetet att rekrytera fler medlemmar. Det kan vi vara genom att förändra attityder till ungas engagemang och kompetensutveckla våra medlemsorganisationer i hur man använder sig av moderna kommunikationsmedel för att bredda och öppna sin organisation. Jag hoppas mycket på den projektidé som bland annat GoodGame håller på att snickra ihop.
Breddad finansiering till ungdomsorganisationerna
Idag är många av våra medlemmar direkt beroende av statliga medel för att kunna driva sin verksamhet. Det innebär flera problem, inte bara att man kan ifrågasätta det statliga oberoendet (ska man kunna påverka den som också ger en pengar...) men också att organisationerna binder upp sig i ett fåtal finansieringskällor. Jag vill att LSU ska lära och inspirera medlemsorganisationerna hur man kan arbeta tillsammans med företag eller i andra nätverk.
Ett ungperspektiv på Sveriges grundlag
Sedan 2004 har en grundlagsutredning på regeringens uppdrag arbetat med att omarbeta den svenska grundlagen. Man ska bland annat se över reglerna för val. Utredningen ska vara klara 31 december 2008, innan dess tycker jag det är oerhört viktigt att svenska ungdomsorganisationer har getts möjlighet att yttra sig. Vi måste se till att ge ett ungperspektiv på Sveriges nya grundlag.

Värt att notera om helgens möte var också att det äntligen börjar bli lite åsiktsyttringar. Vi har under året arbetat under ganska stor konsensus, men på det här mötet lyftes många frågor som vi faktiskt inte var överens om. Det är bra för demokratin!

Jag sammanställer till varje möte en rapport om vad jag gjort sedan förra mötet, jag ser ingen anledning till att den ska vara förbehållen styrelsen så jag låter länkar till mina tidigare rapporter här nedan.

Hösten är här, i Verkligheten

2007-10-14T15:21:00.000+01:00

Mina båda kombos har tagit sin tillflykt ut i skogen för att snickra utedass och själv får jag stanna hemma för att pyssla om vår egen naturliga stolthet, Verkligheten.
Här ser ni Verkligheten i en föraning av dess höstprakt. Härnäst går tuen till nån av plantskolorna för att köpa ljung och annat höstigt. Jag är mest stolt över lejongapen som har blommat sedan i juni och aldrig tycks ge med sig.